Många har i bloggens kommentarer och genom e-postmeddelanden önskat att jag reder ut skålordningen i The Royal Navy. Den ser alltså ut så här:

Så ser det alltså ut och jag hoppas att vi därmed kan lägga saken bakom oss. Det bör kanske i sammanhanget nämnas att det är den yngsta officeren (eller den i sammanhanget nyaste) som ska komma ihåg att skåla för de olika institutionerna.

De flesta skålarna behöver knappast utvecklas, vissa behöver kanske fyllas ut lite och jag tänker framför allt på ett djäkla krig eller sjukdomar. Man önskade alltså stiga i graderna och det enklaste sättet var om någon annan dog, därför hoppades man på krig och världsbrand så att ett högre befäl kanske strök med. Det där med lystna fiender hänger ihop med hjältetraditionen från Nelsons tid där man aktivt skulle söka striden, lägg därtill den uttråkade stämning som snabbt etablerade sig på ett skepp så kanske det verkar vettigare.