Att kalla förra helgens festande för en katastrof är en lika stor underdrift som att säga att Tolkien framställer Sauron som ond. C är glutenintolerant. Detta i kombination med kokain utspätt med vad vi i efterhand har kunnat konstatera var vetemjöl gjorde att förfesten snabbt dog ut. Där satt vi, ohöga och en av oss med en uppsvälld buk.

Det var inte alls meningen men efter löften om rikligt med eldvatten och squawer som ruskar på sig blev jag iväglurad till Malmö.

Väl inne på Plysch märkte jag att lejonmanarna för alltid verkar ha försvunnit. Jag saknar dem. Hur ska jag nu kunna döma någon på förhand?

Vi var i Malmö för ett tag sen, det var sprattelvatten i mängder och stora egon, förlåt ögon. Malmö är inte vår stad men vi har alltid kul när vi går ut. Denna gång besökte vi en gammal vän, Sweet Fred, som vände vax på The Rumble. Sweet Fred har tidigare försökt uppfostra folk i Lund till ingen nytta. Vi hälsade och han verkade glad att se oss.

Vistelsen var trevlig, färden i svarttaxi hem också. Jag fick visa hur duktigt jag är på att rappa California Love och spillde inte alls falafelsås i sätet. Letandet efter svarttaxi och problemen med etnicitet och fördomar förtjänar ett eget inlägg förresten.

Det som jag dock mest kommer minnas från denna sejour är M:s kommentar i kön in till Inkonst när vi blev stoppade för att gäng killar i röda manchesterkavajer skulle gå före i en egen fålla:

"Vi står alltså i kö för att betala för att komma in på ett ställe där killar som klär sig likadant är VIP-gäster, lysande.".