Raj, raj, raj, raj, raj, raj, raj, raj, raaaaaaj.
Fram till dess att jag gjorde lumpen var jag förskonad från Manowar. Då fick jag lära mig vad psyket tål eftersom en av mina olycksbröder verkligen älskade bandet. Jag lärde mig snabbt att det handlar om asatro, kung Arthur, motorcyklar och krig. Med albumtitlar som Sign Of The Hammer, Louder Than Hell och låttitlar som Gloves of Metal och Gates of Valhalla får man lätt lite "This one goes to eleven!"-vibbar.
Smolket i bägaren är dock att Manowar tar sig själva på allvar. Och med allvaret kommer pretentionerna. Som i det här klippet:
Dag Oredsson 
Hahaha! Jag har skrattat åt Manowar så länge jag kan minnas, men detta har jag inte sett tidigare. Han är ju lite som en tysk Fredrik Kempe i lädermundering och långt hår.
GillaGilla
Altlså, jag vet inte vart jag ska börja… Självdistansen, håret, kläderna, poserna. jag funderar förresten på att uppdatera inlägget med klippet med Nigel i Spinal Tap när han skriver klassisk musik.
Liknelsen var för övrigt klockren!
GillaGilla
Trots den ogenerat pubertala inriktningen som främst tilltalar personer under nitton och individer som önskar att de var betrodda med körkort så att de kunde köra motorcykel så har bandet onekligen ett riktigt bra musiköra. Detta är inte helt vanligt i genren. Min vän brukar driva tesen att hade Wagner levt idag hade han låtit ungefär som Manowar. Min enda invändning är att inte ett enda av Manowars fans har en susning om vem Wagner är.
http://www.youtube.com/watch?v=qj15NEdwB1c
GillaGilla