När Henry Ford förändrade vårt sätt att leva med modellen T så uppstod ett nytt yrke, världens nästnästnästnästnästnästnäst äldsta, bilhandlaren.

I en dokumentär jag såg nyligen så visades en av dessa pionjärer, han sålde T-Fordar på den amerikanska prärien i Kansas. Man kan bara föreställa sig att han hade en lokal där han visade upp bilarna och kanske tog betalt, han stod nog inte på slätten, förvarandes och säljandes bilar i det fria.

Hans kundkrets bestod av bönder som då övergav häst (i enstaka fall säkert också barn) och kärra till förmån för bilen. Den största utmaningen var att få dem att styra bilen – de tog helt enkelt med sig sitt kuskbeteende till förarsätet. De litade på att bilen skulle välja väg själv och släppte sonika ratten på raksträckor. En större utmaning, eller snarare fara, var nerförsbackarna. Bönderna kunde inte tänka sig in i mekaniken att de själva var tvungna att bromsa utan sa helt enkelt ”Ptroo!” (motsvarande) till bilen.

Det är därför vissa människor dubbelklickar på länkar till hemsidor.