En gång i tiden var jag starkt engagerad i en entreprenörskapsfrämjande förening i Lund. Det är en studentförening, FENA, och vår generation av aktiva var med och byggde den från grunden.

Vi som tidigare har varit engagerade håller kontakt med dagens aktiva genom ett nätverk, detta nätverk har haft sporadiska träffar och för ett par veckor sedan var det dags för ännu ett samkväm. Tyvärr var jag förhindrad att gå (det betyder inte ovälkommen) men jag tyckte att det var en bra idé att någon tog tag i detta.

Träffen bestämdes till Grand Hotel och ett event skapades på facebook. En av de som anmälde sig är en gammal vän som ofta tävlar med mig om platsen som alfahane i de sammanhang vi träffas. Vi kan kalla honom för "Jarl Svantemark". Jag blev förvånad över att se hans namn bland de anmälda eftersom han numer håller till i Stockholm men jag blev naturligtvis lika delar glad eftersom han skulle besöka oss.

Låt oss bara göra ett antagande. De som var aktiva i FENA under min tid i föreningen var energiknippen med klara mål i livet, shakers and movers som visste hur mycket klockan var om man frågade dem. Tjejer och killar med koll på läget.

Därför blir det lite konstigt när "Jarl" ringer vår gemensamma vän Gonzo och frågar var alla är. Gonzo säger att han själv inte är på plats men att han vet att de andra är på Grand:
– Nej, det är en omöjlighet, jag har suttit här och väntat i en timme – inne på min andra öl.
– Vad märkligt för jag vet att de skulle träffas kl. 19.00.
– Nope. Själv.
– Jarl…
– Ja?
– Det är inte så att du är på Grand i Stockholm?
– …
– Jarl?
– Nu kom de andra, har inte tid att snacka längre. Hej då!