Quod erat demonstrandum II.
Vi hjälpte M att flytta igår. Han bjöd på Buds och panpizza när det var över. Vi pratade lite om om allt möjligt, bland annat sades detta i en kanske något mer utspädd form:
– Kommer ni ihåg den gången vi blev anklagade för att alltid snacka om glory days? Good times, good times.
Det är lysande. Det är strålande, det är moment 22 i konversationsform. Det är Hempels paradox, Schrödingers katt, Maxwells demon och Hilberts hotell i en mening. Samt en stor portion självinsikt.