Quod erat demonstrandum II.

Vi hjälpte M att flytta igår. Han bjöd på Buds och panpizza när det var över. Vi pratade lite om om allt möjligt, bland annat sades detta i en kanske något mer utspädd form:
– Kommer ni ihåg den gången vi blev anklagade för att alltid snacka om glory days? Good times, good times.

Det är lysande. Det är strålande, det är moment 22 i konversationsform. Det är Hempels paradox, Schrödingers katt, Maxwells demon och Hilberts hotell i en mening. Samt en stor portion självinsikt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s