Min självupptagenhet känns inte vid några gränser. Jag talte per telefon med David. Jag frågade om han skulle med på en fest. David svarar att han är i Halmstad över helgen. Mitt svar är:
– OK, då ses vi imorgon.

David blir konfunderad. Jag reagerar först en dag senare när jag pratar med hans flickvän som upprepar att David är i Halmstad.

Kanske är det ett utslag för att jag har placerat folk i fack eller gett dem en roll att spela. Jag förväntar mig att de alltid ska svara på ett visst sätt eller bete sig enligt ett givet mönster. Eller så är jag en Pavlovsk Snaskefar som har betingats till att reagera på ett visst sätt i alla mina telefonsamtal. Jag ringer, du ska bli hedrad och släppa allt för att njuta av strålglansen som mitt sällskap bär med sig. Så smular kakan.