Min gode vän Eric har en far som är mycket underhållande, han heter Nils. Det är han som har skrivit snapsvisan Min gode vän Joel, han är anestesiläkare och kallas ibland för doktor Gas. Förutom sin kvickhet så är han en god historieberättare. Han har alltid en anekdot att meddela. Nils växte upp på Djursholm där han bodde granne med en gammal, gammal marinofficerare som alltid hade en skröna på lager. Han berättade saker som kanske känsliga gossöron inte skulle höra men det sket han i. Bland annat så berättade han för Nils om hur han hade varit med om att bygga upp det fasta kustartilleriet och att de skulle ha en stor manöver i Blekinge, problemet var att det blev en så tjock djävla dimma så att att det var meningslöst att göra n ågra riktningar. De sket i det och söp istället. Efter tre dagars dimma och lika mycket supande så tröttnade de på det hela och gick ut och sköt några skott rakt ut mot vattnet, säkerhetstänkandet var alltså inte detsamma som idag med skjutvarningar och zoner.

Den gamle officeraren hade senare under mellankrigstiden varit i Berlin och där kommit i lag med några befäl ur den tyska flottan. När han berättade att han tillhörde det svenska kustartilleriet blev de eld och lågor och uttryckte sin enorma respekt och beundran för vapenslaget. De berättade för honom att de ett par år tidigare hade fått se vad som hände om man ryckte det svenska lejonet i svansen för de hade varit på ett provoceringsuppdrag för att se hur långt in i Sveriges territorialvatten man kunde ta sig utan att svenskarna vågade reagera. De hade tänkt sig kunna komma ganska långt eftersom det var dimma men de hade knappt tagit sig över gränsen innan det började dimpa ner projektiler framför dem, de lade full back och begav sig skakade hem.