Jag vaknade. Försenad. Solen hade värmt mitt ansikte. Mamma dammsög och jag slängde ner mina sneakers i väskan och tog en macka i flykten. Den upptrampade stigen till sporthallen låg framför mig. Den stigen finns fortfarande – det är jag som har gjort den.

Jag kommer alltid att minnas det. Ett vemod låg i luften. Det var min Dolmiodag.

http://www.youtube.com/watch?v=_o-I_zsqiwg