På en hemsida som marknadsför en tjänst för att skapa ett livsarkiv står följande att läsa:

”Never ending story är namnet på det dokument som Sveriges Begravningsbyråers Förbund (SBF) har tagit fram tillsammans med Fluffbabes.

Det är ett dokument för dig som gärna vill skriva ned dina önskemål kring din begravning, så att dina anhöriga en gång i framtiden ska veta hur just du ville ha det.”

Värdigt. Not.

Det fick mig i alla fall att tänka på den kommentar jag såg i en digital webfotoalbumssamling  över mina vänners nyfödda dotter, ”Dö gullig unge!”. Det är en särskrivning som heter duga.

Någon gång ska jag förresten ventilera min irritation över just särskrivningar. Var lugna, det har inte precis blivit 2006 hos mig. Det jag irriterar mig över är att de som är de värsta särskrivningspoliserna ofta saknar andra grundläggande skrivförmågor. I rättningar och påpekanden så kan det förekomma grammatiska vidrigheter och snedsteg som är värre än själva särskrivningen. Men som sagt, mer om detta vid senare tillfälle.