Jag är inte bäst i världen på att ha semester. I år har jag dock bättrat mig och tagit ut mer sammanhängande veckor, samt kopplat från mig mer än vanligt. Det blir alltid lite svårt eftersom mina stora intressen sammanfaller med mitt arbete. Som många vet, eftersom jag ofta berättar det, så är jag anställd på ett studentbostadsföretag, AF Bostäder, i Lund. Varje hösttermin så hamnar vi blickfånget eftersom bostadssituationen för studenter är bedrövlig. Jag blev uppringd av Hem & Hyra som ville få en kommentar och jag försökte ge en så rättvisande bild som möjligt av läget i Lund.

Mina två meningar spreds som en mindre skogseld och jag räknade till att över 50 olika utgivare publicerade mina klokheter. Expressen ringde till och med för att dubbelkolla att jag hade sagt rätt i Hem & Hyra. Det hade jag. Så långt, allt väl.

Mitt ego hade vid det här laget pumpats upp till en nivå som inte uppmätts sedan tidigt 2000-tal. Det var då jag lusläste artikeln i Hem & Hyra. Det var då jag upptäckte att den person som var namngiven där var Dan Oredsson, marknads- och kommunikationschef på AF Bostäder. Inte jag, Dag. Jag heter ju så, Dag Oredsson. Jag skrev ett ödmjukt mail till den ursprunglige journalisten som skyndsamt rättade namnet. Men i den tyngsta kanalen av dem alla, den som min mamma hade varit stolt över, där kommer jag för alltid att heta Dan. Det kan jag i och för sig överleva, och det var nyttigt att få lite andrum när egot krympte. Det var allt, fortsätt verksamheten.