Märkt: Student

Hopp (inte som i skutt).

För att fira min framgångsrika rehabilitering (håll utkik efter en litania i en blogg nära dig) så träffades utvalda gentlemen på Grand för enklare måltid. Fnisseriet och flabbandet infann sig omgående. Det var ovanligt mycket folk i byggnaden och det hade sin förklaring i att det är studenttider. Vissa av gymnasieskolorna i Lund har utsläpp den här veckan och flertalet av avgångsklasserna har sin studentbal på Grand. Vi stördes inte av detta utan kunde fabulera och överdriva i lugn och ro vid vårt bord.

I takt med intaget (hos de andra, jag drack vatten – för mer information vänligen se denna blogg imorgon) så gjorde sig blåsan påmind. Enhörning gick mot toaletten och återvände ett par minuter senare med ett stort leende. Han berättade att han hade träffat en baldeltagare på toaletten och att denne hade varit spansk i flabben (uppkäftig, dryg motsv.) mot honom. Han berättade vad som hade hänt efter hans entré. En 18-åring i Dressmankostym hade synat Enhörning från topp till tå och noterat hans avsaknad av studentbalskännetecken.

– Du gååååuuur inte här va?

– På herrarnas? Jodå!

– AEEAHEEEH! PÅ SPYKEN!

– Nä, det gör jag väl inte…

– HA! DU SMYGER DIG IN PÅ DI FINE TOALETTERNA!

– Njae… För dig är det studentbal, för mig är det torsdag.

Spyken är alltså en gymnasieskola i Lund och även om den inte är den mest posha så har den ändå ett rykte om sig att vara lite elitistisk. Fjunet på dass är ett klockrent exempel. Vi skrattade först åt ynglingen, sen lite åt Johan och sedan åt ynglingen igen. Vi skrattade åt hans aningslöshet, åt att han trodde att Johan var i gymnasieåldern, åt hans fylla, åt hans enorma självförtroende. Sedan skrattade vi med honom. Vi kom på att killen kan utvecklas till en riktigt skön människa. Eller så blir han Höglund i Den enfaldige mördaren. Vi resonerade kring stryk och om pojken var i behov av det eller inte. Vi kom fram till att det nog är roligast för alla om han får utvecklas i lugn och ro. Slutligen talade vi om hopp, att det finns sådant för att det fortfarande produceras original.

Det var en bra stund. Kanske inte för snubbens kompis som stod och grät för att han hade spillt på sin nya kostym men på det hela taget gav det energi åt vårt sällskap. Det var allt, fortsätt verksamheten.

Ett möte.

Jag åt lunch i det fria idag. Jag har sett det göras av ungdomar och utslagna och tänkte ”Varför inte?”. Jag köpte en sådan där kebabrulle man hör så mycket om och den var riktigt god. Efter färdigäten rulle och en ihjälslagen geting så reste jag mig för att återvända till byrån.

En yngling satt några bänkar längre bort. Jag passerade honom, en lärobok låg uppslagen över hans ben. Våra ögon möttes. Jag spände mina i det par som tillhörde honom och väste ganska strängt: ”Studera flitigt!”. Jag ville tillägga att han alltid skulle använda skydd men han glodde lika strängt tillbaka så jag avbröt mig. Jag känner på mig att detta är en försmak av vad som komma skall.