Jag började med att säga något i stil med ”Om 20 år kommer ni att skryta med att ni lyssnade till Dag Oredsson som inspirationstalare, eller så är detta höjdpunkten i mitt liv. Känner ni till Brottsbalkens 8 kapitel, 1 paragraf? Det handlar om stöld. Jag kommer göra mig skyldig till detta eftersom jag är här för att stjäla showen”.

TL;DR:

• Juristutbildningen är jättebra,
• våga misslyckas och
• pröva ibland på att göra något annat.
• Var snäll

Hela storyn:

Tillsammans med två duktiga människor var jag inbjuden att hålla ett inspirerande tal kring vad min juristexamen har betytt för mig. Tillfället för detta var under introduktionsveckan för de nya studenter som ska läsa juristprogrammet vid Lunds universitet med start hösten 2016.

När jag fick frågan tackade jag ja på studs. Förutom att det var i högsta grad smickrande så har jag sedan länge formulerat tankar om vad min utbildning har betytt för mig. Om någon är intresserad så kan man läsa vidare, vissa (som kanske känner mig sedan studietiden) är kanske lika delar förvånade över som nyfikna på varför jag blev tillfrågad. Då går det också bra att läsa vidare. Det jag sa under min stund i podiet följer nedan (kraftigt sammanfattat, tänk er en kunskapsbuljong som har sjudit i 72 timmar). Det blir också lite av det som jag inte sa, därför kan texten bli längre än vad den förtjänar.

Jag representerade den mycket stora del utbildade jurister som inte arbetar med de traditionella juristyrkena. Det beror på att jag tyckte om juristprogrammet, jag gillade inte juridik. Så kan min utbildning sammanfattas. Kamratskapet, miljöerna, spänsten i diskussionerna, det höga blandat med det ringa – allt detta tilltalade mig enormt. När medlemmarna i vårt kompisgäng senare blev spridda för vinden så märkte jag att själva juridiken, hantverket, inte var något som passade mig alls. Det tog därför lika lång tid att slutföra de tre sista terminerna på juristprogrammet som det tog att komma dit.  Det var lärdom nummer ett; ta reda på vad du verkligen vill och kan göra, gör sedan detta om det är möjligt. En examen är dock ett bevis på ihärdighet och målmedvetenhet, det som ibland kallas för djävlar anamma. Slutför saker. Det är få saker som jag är så stolt över som min juristexamen, även om jag verkligen vantrivdes på utbildningen (så sa jag inte till de som lyssnade, jag var mycket mer elegant i mitt uttryck). På juristutbildningen lärde jag mig att strukturera mina tankar, snabbt ta till mig stora mängder information och att påverka min omgivning på ett trovärdigt sätt. Det kanske låter väldigt grundläggande men det är saker som inte kommer gratis och som kan ge stora konkurrensfördelar i yrkeslivet. Jag har nytta av min utbildning varje dag på jobbet som marknads- och kommunikationschef på AF Bostäder. Vi är flera jurister i ledningsgruppen och det går ändå bra för oss. Infoga smiley här.

Det andra jag tryckte på var myten om framgång. Det är lätt att vara bäst i klassen i Rödnackemåla. Det är en kalldusch när man upptäcker att precis varenda en av kursarna har mycket enklare att förstå och ta till sig det utbildningen ger. Det tog lång tid för mig att inse och acceptera att den bild som folk visar upp kanske inte är den sanna bilden. Alla mina kursare slet. Alla hade sitt bagage. För vissa var det en katastrof att inte få AB, högsta betyg, på en tenta eftersom det förstörde ett fläckfritt betygsregister, vissa kunde ligga sömnlösa över att räkna ut poäng om tingstjänstgöring (vilket kräver högsta betyg, eller krävde på min tid). Under mitt tal var jag noga med att påpeka att ”MARKNADEN” och livet i stort gillar losers, om man ska ta det till sin spets. Låt mig inveckla; Magister Berg påstår i Ondskan att ”Everybody loves a winner!”. Det är sant. Men vi litar mer på de som har ett par misslyckanden bakom sig men som tar sig igenom dessa. Jag nämnde ett exempel från Wall Street där en av de största investmentbankerna inte anställer den bästa percentilen, de tar istället de som är näst bäst från Harvard eller Yale, de som har en liten plump i protokollet men som har rest sig, borstat av dammet och fortsatt. ”Varför då?” undrar säkert vän av ordning. Jo, därför att de som bara har framgång bakom sig inte vet hur det känns att misslyckas. Därför är det vanskligt att arbeta med dem. Hur kommer de att reagera på en liten motgång? Är världen slut? Blir det American Psycho av det hela? Vi vet inte, men vi vet att någon som har missat en tenta, eller kanske har tappat en termin i en sökandefas, har en större chans att hålla ihop när det blåser eller brister på en arbetsplats.

Min tredje poäng var att inte bara att ta sig igenom en utbildning utan också att bilda sig. Jag hade fortfarande publiken med mig vid det här laget. Det jag kanske ångrar mest av allt med min studietid var att jag inte läste något annat än juridik. Jag uppmanade den samlade skaran att prova på allt möjligt. Läs något annat än kurslitteratur, läs en annan kurs. Ta körkort, åk till Köpenhamn, sjung i en kör, engagera er i Lunds rika studentliv, åk hem ibland, stanna upp och fly när det passar. Världen blir roligare om vi upplever den också. Här gjorde jag också en stor poäng av studentlivet i Lund som är unikt i sin förträfflighet, men det kommer inte av sig självt. Skulle jag förklara hur mycket jag har fått av studentlivet i Lund och vad det har gett mig i form av ledarskapsutveckling, självkännedom och glädje så skulle jag behöva starta en ny blogg.

Slutligen nämnde jag den store filosofen Conan O’Brien som har kläckt det jag försöker leva efter varje dag:

Work hard, be kind and amazing things will happen.

Det finns inte ett bättre sätt att uttrycka det. Jag slås av träffsäkerheten och enkelheten. Det är så sant, jag är ett levande exempel på detta.

Applådåskorna dundrade långt in på eftermiddagen, rörd till tårar tackade jag för mig och lämnade över till de andra två juristerna som skulle tala.