Jag bodde en gång tillsammans med tre andra unga män i ett kollektiv. Vi delade en stor lägenhet i centrala Lund på Grönegatan (precis, samma gata som Ågust Strindberg bodde på under sin tid i Lund) och då vet man hur illa det går. Uthyrningen av lägenheten skedde utan papper genom en revisor som ägde fastigheten.

Det var alltså fyra olika personligheter men vi förenades av att vi alla läste juridik på samma termin och genom vår kärlek till det absurda. En av mina kombos brukade ibland försvinna iväg och sedan komma tillbaka, klädd i en mantel (handduk), studentmössa, kalsonger, skytteglasögon, handskar och gummistövlar. Han presenterade sig då som ”Studentmannen!”, slampighetens försvarare och bakfyllans fiende. Han arbetar nu på en tingsrätt.

En av de andra två är den mest ordningssamme personen jag känner. Hans krav på städning kolliderade ibland med de andras inställning som mer var laissez faire laissez passer. Han är också en av de mest galna männniskorna jag kännner. En gång gick han runt i lägenheten och fnissade för sig själv. Jag såg att han höll på och joksa vid kylskåpet och när han kom in i TV-rummet så hade han smetat chokladsås på högerhanden. Vi andra sa inget utan han var själv tvungen att sätta igång skämtet. ”Är det bajs jag har på handen?” frågade han. Innan någon han svara så slickade han av chokladsåsen och sa ”Nej, det var det inte!”. Han brukade också skruva av duschmunstycket på inflyttningsfester och lägga dit en kycklingbuljongtärning. Han arbetar som senior legal counselor på ett svenskt företag i utlandet.

Foto: Andreas Vilén

Den tredje som inte är jag var nog den som hade bäst kemisk balans i kroppen. Vi kallade honom Dr. Drajja och han finns fortfarande inlagd som sådan i min mobiltelefon. Namnet kom sig av att han blev dumpad av en tjej han hade varit tillsammans med under en kort tid men som han hade varit förälskad i under flera år. När han fick beskedet så gick han till Systembolaget, köpte tre flaskor Tanqueray och återvände för att klädd i pyjamas och fez dricka Dry Martinis och lyssna på old school hiphop i en vecka i sträck. Det var en plump i hans annars välordnade protokoll men hela andledningen till inlägget var hans giftiga tunga och hans förmåga att alltid sätta dit mig.

Jag hade efter en lång dag i skolan precis kommit innanför dörren. Jag ser att Dr. Drajja ligger i TV-soffan och kollar på nyheterna. Detta hände sig när Jarl Alfredius var nyhetsuppläsare på Aktuellt och Göran Persson var ståthållare i Syrien. Jag hör Alfredius trygga stämma och begav mig mot en ledig soffa för att sätta mig in vad som hade hänt under dagen, brothers need to educate themselves, na’amsayin’?

Dr. Drajja tar fjärrkontrollen och byter till ett lekprogram  i samma sekund som jag sätter mig, jag frågar (kanske på gränsen till upprört) vad han håller på med!? Doktorn svarar:

– Jag tänkte att Aktuellt kanske var lite för avancerat för dig och att detta mer passar din simpla trälnatur.

Fucker.