Kategori: Populärkultur

För mörkerseende och solbrännan.

Igår satt jag på ett tryckeri. Det var med anledning av ett bokprojekt och en DVD som skall uppmärksamma ett jubileum. Det är alltid något jubileum i Lund.

I en paus i arbetet så hamnar vi av någon anledning i en diskussion om Nordkorea. En vän ska åka dit i sommar och vi börjar prata om all propaganda som riktas både mot och från Nordkorea. Bland annat ska det finnas massor av Volvobilar i Pyongyang som svenska staten skickade dit i slutet av 1970-talet men som ännu inte är betalda. Vi pratade lite om vansinnigheterna som pågår där och om allt verkligen kan stämma, hur mycket är västpropaganda egentligen?

image421

Skillnaden i elförbrukning mellan Nordkorea och grannländerna enligt NASA:s satellitbilder.

Nåväl, i sällskapet hade vi en professor i bildjournalistik, tidigare anställd som fotograf på Expressen. Han var runt mycket i världen på 1970-talet, bland annat berättade han att han följde med Stikkan Andersson till Polen 1974 i kölvattnet av ABBA:s framgångar med Waterloo. När Stikkan skulle få betalt för ABBA:s framträdande så kom arrangören med… ingenting. Han pekade ut på några gigantiska behållare och visade den ersättning som skulle utgå. 180 ton morötter.

Det är mycket A-vitamin.  

Yakoo.

Kom inte och säg att februari var bortkastad tid.

Jag fick mycket uträttat, bland annat detta, vilket framgår av det översta inlägget.

Någon hade fel på internet. Och jag fixade det. Jag är väktaren.

Plastic Paddy.

Hur nöjda är irländarna med den image som omgärdar de amerikanska ättlingarna till de som utvandrade från Irland under 1800- och 1900-talet?

I alla filmer och TV-program så framställs irländaren i USA som gravt alkoholiserad, arbetande som i bästa fall en korrumperad snut i New York, eller som brandman tillsammans med några italienare. Han slåss med sin egen mor, kvinnorna i familjen går med en blåtira och de sjunger sånger om Irland när de är fulla och sentimentala (efter att de har slagits med varandra).

Jag ska utveckla det här någon gång, av någon outgrundlig anledning kan jag mer och har ett större intresse av det här än vad som är nödvändigt.

Det var förresten inte så länge sedan som jag insåg att det skulle vara lika pinsamt för svenskar om det hade blivit en så dominerande kultur i New York. Vi hade fått se tuffa snutar supa ner sig mitt i veckan för att senare skutta omkring i Små grodorna.

Tja’rå, Castro.

Glassigt hotell på Kuba, 1959.
– We saw a strange thing on our way here. Some rebels were being arrested, and instead of being arrested, one of them pulled the pin on a grenade he had hidden in his jacket. He took himself and the captain of the command with him. Now, the soldiers are paid to fight; the rebels aren’t.
– What does that tell you?
– They can win.

Fidel Castro avgår. Inte helt oväntat eftersom han har varit sjuk under snart ett och ett halvt år. Spekulationerna om vem som kommer att ersätta honom (eller snarare efterträda eftersom man inte kan ersätta honom) är i full gång. Man vänder blickarna mot Raúl Castro som har varit ställföreträdande ÖB och president under broderns sjukdomsperiod men inget är säkert. Man spekulerar i att Fidel fortsättningsvis kommer att finnas i kulisserna och hålla sin vakande blick och trygga hand över 1959 års revolution, som alltså pågår fortfarande.

image388

Att påstå att Fidel Castro har varit en sten i skon för USA under en lång period är en lika stor underdrift som att påstå att Carolina Gynning är energisk. Prioriteringarna har sett olika ut mellan de olika administrationerna men jag är säker på att fram till Berlinmurens fall så var elimineringen av Castro bland de mest prioriterade ärendena. Man har försökt döda honom 638 gånger, undantaget invasionsförsök och statskupper, om man ska tro Castros livvakt. Vilket man nog inte ska göra. De är ju kända för sitt bruk av propaganda och överdrifter, livvakterna. CIA försökte dock ihärdigt, det mest berömda försöket är väl det med de exploderande cigarrerna. CIA är inte kloka. John F Kennedy lär också en gång ha frågat Ian Fleming, skaparen av James Bond, hur man bäst kunde ta kål på Castro.

Andra försök har gjorts att misskreditera honom, man har anklagat honom för att ha enorma rikedomar undangömda. Något som aldrig har kunnat bevisas. Även om det måste anses vara så att han de facto kontrollerar (eller fram till dags dato kontrollerade) Kubas samlade tillgångar. Michael Corleone förlorar ju miljontals dollar och sitt förtroende för Fredo på Kuba under revolutionen. Dessa pengar måste ha hamnat någonstans. Nu vet jag att Gudfadern II bara är på låtsas men den mafiosa närvaron på Kuba under 1950-talet ska inte bortses från. Dollar på dollar pumpades in och i slutändan finansierade maffian delar av revolutionen. Något som de var sura över och därför inleddes ett samarbetet med CIA för att röja Castro ur vägen. Det lyckades som bekant inte.

image389

Castro, El Barbodo, Kalla krigets siste birollsinnehavare, som egentligen snodde showen helt och hållet drar sig alltså tillbaka. På något sätt finns det en icke-tyngd i detta. Hade det varit för 20 år sedan hade effekten och konsekvensen blivit större. Fokus har förflyttats, terrorbalanser och kommunism på USA:s bakgård är inte lika brännande. Jag har hänvisat till det tidigare, på 1980-talet var det fett och kommunister, på 2000-talet är det kolhydrater och araber. Hasta luego Commandante.

– He’s been dying from the same heart attack for the last twenty years.

Duktiga skapar, genier stjäl.

Vi var i Falsterbo och firade in det nya året. Härliga människor. Tacksamt umgänge.

Efter middagen pratade vi lite om en stor fest som de flesta av oss skulle gå på några veckor senare. Tyvärr skulle den infalla samtidigt som Osthandlarens (en av tvillingarna) flickväns födelsedag. Han beklagade detta men sa att han ändå skulle gå på festen eftersom den är så speciell. I gengäld lovade han att kompensera sin flickvän på ett överdådigt vis.
– Jag ska ge henne en sådan present så att hon aldrig har varit med om något liknande, det kommer slå allt och det kommer vara totalt oväntat. Hon har aldrig varit med om något liknande! Jag svär!
Jag kunde som vanligt inte hålla mig så jag frågade:
– En orgasm då eller?

image378

Visst, jag vet vad ni tänker, det var extremt roligt och vitsigt sagt. Det måste vara ett komiskt geni som så snabbt hittar något så… ja… avsnoppande att säga. Sanningen är dock att jag redan då tänkte "Rocky har väl gjort en teckning om det här?". Och ja, det har han. Det var ett samtal mellan honom och ett one night stand. Rocky säger:
– Vet du, nästa tjej jag ligger med blir den femtionde. Jag funderar på att ge henne något.
Tjejen (en gammal flickvän) svarar:
– Prova med en orgasm, det brukar vara populärt.

Ja, ni kan ju bara föreställa er hur roligt det var när jag läste det och sedan fick chansen att använda vitsen som min egen.

Black eyes, please.

Det finns ju vissa totemsymboler och trygghetsskapare inom idrottsvärlden. Tigerbalsam, druvsocker, näsplåster, kylspray, maskotar, speciella kläder etc. För mig var det viktigt att alltid ha samma boll som man spelade matcherna med när vi tränade hemma i idrottshallen. När jag slötittade på Super Bowl för ett par veckor sedan, eller rättare sagt somnade framför invigningen, så tänkte jag på hur tuffa spelarna såg ut när de sminkade sig som slarviga gothtjejer. Jag tror inte att alla behöver det men det finns faktiskt ett syfte med att måla svarta streck under ögonen.

"But many athletes do not seem to care much about the intended use of eye black. Instead, those smudges and patches and decals have become popular fashion accessories, miniature billboards for personal messages and war-paint slatherings aimed at gaining a psychological advantage more than a visual edge."
 

image364

I militära sammanhang har man alltid – tja, åtminstone oftast – förstått vikten av kamouflage. Även om man ser filmer med coola prickskyttar i Special Weapons And Tactics-styrkor med svartmålade kinder så är det enligt de flesta källorna inte inom den militära eller polisiära sfären som man började med att krigsmåla sig på det här sättet.

Det handlar om att reducera kontrasten mellan objektet som du vill fokusera på och dess bakgrund. Exempelvis en amerikansk, oval fotboll och de synnerligen starka strålkastare som omger planen.

Andy Farkas, mångårig quarterback för Washington Redskins, är den som först uppmärksammades för att använda sig av den här metoden. Andy hade upplevt att arenorna blev allt mer upplysta och att strålkastareffekterna var så starka så att han faktiskt stördes av dem. Han kletade därför in en kolbaserad färg under ögonen som skulle hjälpa honom att bättre se svinlädret. Ni får ursäkta sportslangen, jag blir så till mig när jag skriver om idrott.

När den amerikanska fotbollen blev allt mer bunden till TV och när man lade om de flesta sportevenemangen till kvällarna så blev naturligtvis strålkastarna och belysningen starkare. Hängde ni med där? En allt mer publikvänlig sport kräver att man kan sända den när publiken faktiskt kan se den. Eftersom de flesta arbetar (eller de som man vill ska köpa det man gör reklam för under pauserna) så kunde man inte spela på dagtid. Det blev kvällsevenemang och för att alla på plats också ska kunna se så måste en arena lysas upp som den fjärde juli varje kväll.

image365

Sålunda spreds Farkas bruk att måla sig under ögonen för att bättre kunna se bollen om den passerade strålkastarna. Och det var inte bara inom den amerikanska fotbollen man följde Farkas exempel. Det spred sig till baseballen också. Och coola filmer om prickskyttar. Men ger det verkligen någon effekt? Nej, i sådana fall ytterst lite.

"Most kids think it’s intimidating or it looks good. No one uses it to block out the light."

Så, det finns ett syfte men kanske inte direkt någon mening med att applicera eye black. Nu behöver man inte ens deltaga för att känna sig lite småcool. Det var allt, fortsätt verksamheten.

image366

Crash and burn.

Den senaste bilolyckan som inte går att slita ögonen ifrån är Ken Rings blogg. Det här är på väg att gå riktigt illa. Ken bloggade tidigare på Rodeo men slutade där eftersom han kände sig begränsad i vad han fick uttrycka. Anledningen till att han fick sluta var en uppmärksammad krönika av Linna Johansson. Han fortsatte istället på blogg.se och ansluter därmed till sådana storheter som eh… Snaskefar et consortes.

image372

Den uppmärksamme läsaren har för länge sedan upptäckt att jag länkar till honom i länklistan. Det kan hänföras till den förtjusning jag har att blanda högt och lågt. Det är därför vi umgås förresten, C och Gonzo.

Nu kom jag från ämnet, saken är den att Ken börjar lite charmigt med att berätta om sina barn, sin vårdnadstvist i generella ordalag, berättar lite om sina turnéplaner och lägger upp lite klipp på sina egna låtar. Sen blir det väldigt märkligt eftersom han fortsätter att slåss med Linna Johansson. Det är inte snyggt. Men det är underhållande. Det går inte att titta bort, förutsatt att man inte är mogen då förstås. För det är ganska barnsliga påhopp, fult språk och krystade argument. Åtminstone från det ena hållet.

Ken Ring är som MC Hammer – Too Legit to Quit. Sällan har jag haft så passande tillfälle att använda Pink Floyds uppmaning till Syd Barrett, Shine On You Crazy Diamond!


Uppdatering:

Det verkar som om att Ken Kiprono Ring har lösenordsskyddat sin blogg per den 6 februari kl. 15.00(-ish). Det kanske är lika bra. Det är inte meningen att vuxna människor likt jag själv ska gotta sig åt den här nedåtgående spiralen.

Pimp my… um… hoe?

Har vi inte gått varvet runt nu? Finns det något kvar att pimpa? Pimpa min kista? Nej, jag tror att cirkeln är sluten, att varvet är fullbordat. Reclaim the pimp.

image347

Pimping är nu koppleri och inget annat. Inget mer koppla min bil, inget mer koppla min hund. Det finns inget mer att pimpa. Förutom i avseendet prostitution, och det ska ju inte heller förekomma.  

Så skit i det helt och hållet. Men läs gärna Iceberg Slims självbiografiska "Pimp" för en inblick den brutala och kalla världen som har gett upphov till de helt accepterade termer som kryddar åtminstone den populärkultur som jag lever i. Bitch Slap, Pimpjuice, Pimpmobile, Mac Daddy, Whipstick.

Dagens kopplerilektion blir för övrigt att en Pimp väljer ut och manipulerar kvinnorna på egen hand. En Mac eller Mac Daddy är en man som de prostituerade själva har sökt upp för skydd och säkerhet. Båda tjänar syftet som hallick men en Pimp tar större del av vinsten och är i allmänhet mycket hårdare mot de som ingår i hans rörelse. Så smular kakan.

Grymt.

I filmen Amadeus säger Salieri, om jag minns rätt, att ödet har varit grymt mot honom genom att ge honom viljan men inte förmågan. Jag har i min ungdom haft liknande tankar, fast egentligen mer i stil med att jag har haft förutsättningen men inte förmågan.

image305

Jag spelade mycket flipper när jag var yngre. Särskilt ett spel som hette "Red & Ted’s Road show". När man fick multiball så spelades Carlene Carters "Every little thing". Spelet gick ut på att personerna på bilden åkte genom USA med sin grävmaskin och betedde sig allmänt bondlurkaktigt. Det var roligt men en omständighet gjorde det lite bull.

På den tiden fanns det bara utrymme för tre bokstäver i high scorelistan. Följden av detta var att man kunde se LKJ, XXX, BOG, men aldrig något riktigt namn. Dioderna lös upp i oändlig ära, om någon av de som man visste vilka de var spelade så stod man tyst och tittade på. Enstaka Ohhh och Ahhhh kunde höras från publiken men annars var det en tystnad som skapades av tonårsrespekt som höll oss i schack.

Mitt förnamn består av tre bokstäver. Lyckades jag skrapa ihop tillräckligt med poäng så hade jag kunnat skriva mitt fulla namn och alla hade vetat att det var jag. Tror ni att jag någonsin var så duktig? Svaret är nej. Tusenfalt nej.

Att överanalysera II.

Jag har länge velat leta upp den finnige praoeleven som skriver copy åt Red Bull. Det måste vara bland de mest korkade reklamerna som har besudlat etern (eller upptagit ettor och nollor eller hur fan det går till numer) någonsin. Den hö-höige lille Stefan och Krister-wannaben som nu väckt min heliga vrede skall få smaka på mina sockenberömda tusen nålar. Jag kunde gå med på den extremt etniskt missvisande maffiareklamen, den korkade testamentsuppläsningen och till och med taxdjäveln som skulle vara gullig. Nu är måttet rågat.

image300

Den senaste reklamen går ut på att Maria och Josef får besök av de vise männen.  Nu råkar de vara fyra till antalet. Maria säger "fyra vise män, men i nya testamentet är det ju tre!?". Idiotin i det ska inte ens beröras. Det är som om Hitler hade läst domarna i Nürnbergrättegångarna. Det är inte tre vise män i nya testamentet. Det finns ett antal stjärntydare, de överlämnar guld, rökelse och myrra (just det, hederlig, gammeldags användbar myrra – precis som mamma brukade göra den). Att det är just tre sorters gåvor har nog bidragit till den folkliga traditionen att det skulle vara tre vise män. Men det står alltså inte i bibeln. Som ni alla säkert minns så framgår detta av Matteusevangeliet, verserna 1, 2 och 11.

Red Bull är alltså inte halal.