Kategori: Allmänt

Både och liksom.

Fråga mig inte vilken källa jag har för detta påstående men jag tycker hur som helst (ett uttryck jag ogärna särskriver) att följande faktum är väldigt roligt:

Bibeln är världens mest lästa bok, samtidigt är den också den bok som stjäls mest i bokhandeln.

(Bibeln är alltså som en sorts Koran för kristna)

Det är inte ett särskilt kristet beteende men det kan ju förstås vara så att utan bibel känner man inte till det sjunde budordet.

På tal om källangivelser så berättade min far ofta om Hugo Odeberg (tidigare nämnd i detta inlägg) som han läste för i Lund. Odeberg ska på sin egen disputation ha fått frågan var han hittade stöd för ett särskilt påstående i avhandling. Var hade Odeberg fått detta ifrån? ”Fått och fått… Jag kan väl tänka själv…” var Odebergs svar. Ha!

Annonser

Kaos är granne med Dag?

Det har börjat gå riktigt bra på sistone. Det sammanfaller med en tilltagande leda. Jag är uttråkad på egen hand, initiativlös. I yrket, i kroppen och i umgänget går det bra men jag finner mig allt som oftast sittande och mumla att det inte händer något.

Detta gör mig orolig för att jag är en sådan där, en som måste ha kalabalik för att frodas. Det vill jag inte. Jag har haft kabbalah så det räcker för en livstid. Kanske är det ett utslag för min enorma törst efter uppmärksamhet? Nu vill jag faktiskt ha stillhet, stabilitet och ro. Men inte tråkigt.

Olämpligheter.

Vi bildade oss igår. Med anledning av innehållet i bägarna framför oss på bordet så började vi tala om rattfylleri. Genast flög mobiltelefonerna fram, informationsinhämtningen påbörjades. Fascinerande fakta framsöktes. I USA får yrkeschaufförer i vissa delstater ha en högre berusningsgrad än ordinary citizens. Det verkar inte bra.

Vi lärde oss att man i delstaten Ohio har en lag som tvingar dömda rattfyllerister att skaffa särskilda registreringsskyltar till samtliga bilar i hushållet. Ett sorts skamstraff. Vi undrade vad som står på skyltarna. Nicklas hugger in, blixtsnabbt:

– Party wagon!

Trumtradition.

En gång per år, oftast vid den här tiden ska ett klipp med dessa pojkar läggas upp i webbloggen. Denna gång börjar de med en blinkning åt Michael Jackson men sedan blir det bättre, Top Secret Drum Corps:

En nationalsång.

Sentimentalitet finns med på topplistan av mina missbruk. Gåshud och fukt i ögonen är det jag jagar. Efterspelet kring 9/11 dryper naturligtvis av sådana ögonblick men nedanstående video är ett av mina favoritklipp på tuben. Det är den 12 september 2001, vaktavlösning vid Buckingham Palace. Bry er inte om titeln på klippet, det är dagen efter. Britterna sluter upp kring USA (mestadels för att de måste men ändå).

Videon i sig är naturligtvis en tearjerker och det blev inte bättre när någon på nätet kommenterade saken med orden att USA i sammanhanget alltid har varit den sprallige lillebrorsan, kaxig, storvuxen, högljudd men välmenande. Nu hade han slagit sig och behövde tröstas.

Lögner.

Jag hade för vana att tala med alla jag stötte på när jag var liten. Det är viss nyansskillnad mellan att tala och att samtal har jag för mig. Det har i stort sett inte förändrats. I byn där jag växte upp fanns det en möbelsnickare som hade sin verkstad på den gata jag bodde på. Varje skoldag passerade jag hans verksamhet. När jag gick i tvåan (tror jag) började jag gå in och hälsa på honom. Vi talade om allt möjligt, jag vet inte om jag var en särskilt god samtalspartner. Jag minns inte så mycket av de här samtalen men om jag känner mig rätt så hade jag nog svårt att hålla en röd tråd och hoppade säkerligen från ämne till ämne.

Möbelsnickaren gick i pension och hans lokaler började förfalla när jag skulle börja högstadiet. Mina besök hade sedan länge upphört. Till slut rev man hela byggnaden och uppförde istället bostäder där jag tidigare hade slängt käft med gubben. Åren gick och jag glömde faktiskt bort honom, ända fram till en nyårsafton i mitten av 1990-talet. Jag hade försiktigt prövat mig fram på den väg som jag nu vandrar med en kraftfull självklarhet, gubben var också full. Han kände genast igen mig när våra sällskap halkade in i varandra. ”Där är du ju!” utbrast han. Jag kände igen honom också, den enda skillnaden var att han nu var lite mer ihopsjunken. Han vände sig till sina kamrater och pekade; ”Det här är Dag! Han är sonsonson till Haile Selassie!”.

Jädra bra minne han hade, gubben.

Bortskänkes.

Uppdatering igen! Om man vill ha bra grejer eller skänka bort prylar så kan man använda sig av den här sidan: http://rensavinden.nu/

Uppdatering: Kartongerna med filmerna hämtas snart av en lycklig person som alltså var snabb som vinden. Hyllorna finns kvar om någon är intresserad.

Jag har äntligen fått ordning på lägenheten. Egentligen inte men det kan skönjas en plan för den fortsatta vistelsen. Jag har stuvat, slängt och sorterat bohaget efter en prästgård och en sommarstuga så att det viktigaste (och kanske framför allt jag själv) får plats i lägenheten utan att det blir släktmuseum.

Nu kom jag dock till filmerna. En gång i tiden satte jag en ära i att ha ett stort filmbibliotek. Det vill jag fortfarande ha men jag har helt och hållet övergett DVD-formatet och dessutom måste jag frigöra ytor i hemmet. Därför skänker jag bort cirka 350 titlar samt 5 DVD-hyllor av IKEA:s modell Billy i björk.

Vill du ha dem?

Jag har ingen fullständig förteckning men detta bör vara ett tvärsnitt: Lost In Translation, Cidade De Deus, The Great Escape, Ali, Ray, Chinatown, The Office, Lonesome Dove, Crimson Tide, Crimson Rivers (De blodröda floderna), Bowfinger, Do The Right Thing, Lonestar, Heat, Kingpin, Blazing Saddles, Young Frankenstein, American Beauty, Love Actually, Marathon Man, Apocalypse Now, Last Of The Mohicans, Fight Club, A Fish Called Wanda, Citizen Kane, The Shining, Amadeus, Casablanca, Moonson Wedding, Carlito’s Way, Once Were Warriors, Garden State, Magnolia, Being John Malkovich, Pulp Fiction, True Romance, Kill Bill I-II, Jackie Brown, Reservoir Dogs, Flying Daggers, Donnie Brasco, The Last Emperor, Primary Colors, The Last Samurai, Life Of Brian, Swingers, Midnight Cowboy, Snatch, Lock Stock And Two Smoking Barrels, Way Of The Gun, Mississippi Burning, 40 Year Old Virgin, Pleasantville, Se7en, Office Space, A Bronx Tale, Spirited Away, Kung Fu Hustle, Sleepy Hollow, Deer Hunter, Life is Beautiful, Ragtime, Dr Strangelove yada yada yada The Bomb, One Flew Over The Cuckoo’s Nest, Simpsons The Movie, Rocky, The Prestige, Blood Diamond, Das Leben Der Anderen, Babel, Enter The Dragon, Eddie Murphy’s Raw, American Gangster, Trading Places, The World According To Garp, Big Fish, Platoon, A Few Good Men, Pusher, V For Vendetta, The Deerhunter, Blues Brothers, The Aristocrats, Shoot ‘em up, Syriana, LA Confidential, Trading Places, Blade Runner, Primal Fear, American History X, The Fifth Element, There’s Something About Mary, Moulin Rouge, Superbad, Training Day, Devil In A Blue Dress, Traffic, Walk The Line, Amélie, Raging Bull, As Good As It Gets, Clerks, Chasing Amy, Boogie Nights och This is Spinal Tap.

Nu kommer det knepiga förbehållet i all godhet och givmildhet, det är allt eller inget som gäller. Jag har packat ner DVD:erna i två flyttkartonger den som först anmäler intresse får dem alltså. Men det är alltså inte lösgodis som gäller. När det gäller hyllorna kan jag vara lite mer flexibel.

Så, skriv en kommentar om du är intresserad, annars lämnas de till Erikshjälpen efter midsommar.

 

Hvad nytt från Abessinien?

Jag har tidigare skrivit om min farfar, om hans boaormsskinn och koppling till Lars Werner och Division Engelbrekt. Nu har jag hittat mer stoff som jag måste pränta någonstans. I min andra stora ansträngning att få lägenheten som jag vill ha den så har jag slängt massor av mög som jag inte ville ha till att börja med och som mitt samvete gradvis har tappat engagemang för. Bland annat massor av pocketböcker som egentligen är dubletter. Det är väldigt märkligt att jag blev påprackad både hårdryggsutgåvorna och pocketböckerna men jag var inte i stånd till att säga nej i bouppteckningen.

Jag har också hittat pärlor som jag omöjligtvis kan göra mig av med. Bland annat en klippbok om farmor och farfar och deras engagemang som missionärer i Etiopien. Farfar åkte ut som missionär första gången 1931, som du känner till. Han förlovade sig med farmor innan han reste och utan att överdriva så var det inte hel självklart att han skulle klara sig helskinnad. Inställningen till evangelistiska missionärer var lite avvaktande för att använda en underdrift. Dödsfall var inte ovanliga, likaså sjukdomar. Farmor fick som bekant kongofeber (motsv.) under sin första resa till Etiopien.

 

Sorterar fortf. Hittar artiklar om farmor & farfar

Farmor och farfar i Trälleborgstidningen.

Det blossade upp till konflikt mellan Etiopien och Italien under 1930-talet. För att undvika förvirring används nu namnet Abessinien om Etiopien. Det första kriget mellan Abessinien och Italien hölls under oordnade former under det sena 1800-talet, utgången blev 1-0 till Abessinien. Revanschlustan var stor i Italien och som ett naturligt steg mot det som skulle bli andra världskriget så utbröt en diplomatisk kris som fick till följd att Mussolini 1935 anföll Abessinien som därefter annekterades av Italien.

Det är själva upptakten och förberedelserna hos folket inför kriget som farmor och mest farfar talar om i tidningen. Språket och attityden skiljer sig enormt från dagens rapporteringar och ögonvittnesskildringar. Vad sägs om detta, absolut inte nedsättande men ändå något oskuldsförklarande, yttrande?

Det dröjde länge innan abessinierna fingo klart för sig, att ett krig hotade, och ännu längre innan de började ana vad som menas med ett modernt krig. Jag minns många, som under den senaste tiden frågat vad som egentligen menas med en bomb, hur den ser ut och hur den verkar.

De fortsätter att berätta om sin missionsverksamhet och ger omdömen om de abessinier de har träffat.

Vi ha arbetat vid olika skolor – dels en flickskola i Addis Abeba, dels en gosskola i Harrar. Där finnes naturligtvis olikartat människomaterial bland lärjungarna – men man ser ett stort antal verkligt intelligenta och välvuxna typer bland abessinierna.

Så kunde det alltså låta och det överraskar mig enormt att farmor och farfar kunde uttrycka sig på det här sättet, men ändå inte. Det talades helt naturligt om folklynne och karakteristika i alla sammanhang. Farmor och farfar utgjorde naturligtvis inget undantag, det som ändå överraskar är att de var så totalt färgblinda i allt annat. Vi är fem adoptivbarnbarn som kan vittna om det.

Det var allt, så smular kakan.

Sport.

Nu blir det sport. Jag tänker under juni månad skriva lite extra om svenska idrottsstjärnor som antingen heter Stefan i förnamn eller Schwarz i efternamn. Vi börjar med den mest uppenbare, Stefan Schwarz.

När Stefan Schwarz var 6 år gammal spelade han för Kulladals FF. Eftersom han redan då var duktig och framåt fick han spela med de som var två år äldre, P8-laget helt enkelt.

Schwarz, eller Stefan som man kallas om man är 6 år gammal, hade en egen syn på vad som härdar och förbättrar. Han gjorde som så att han efter de reguljära träningarna använde garagedörren hemma på Söderkulla, ungefär som Björn Borg gjorde hemma i Södertälje.

 

Bild från Sydsvenskan, Stefan till höger.

Skillnaden var att när Björn Borg stod och matade dubbelfattade intervjuklyschor mot dörren så sprang Stefan allt vad han kunde, ofta med huvudet före, och kraschade in i porten. På så sätt skulle han härda kroppen. Det fungerade uppenbarligen. Det år Stefan fyllde sju fortsatte han att spela med de äldre pojkarna. När han dök upp tillsammans med laget på en turnering så blev det ett ramaskri, föräldrar till motståndarlagen hotade att ta sina Matsar ur turneringen om Stefan tilläts spela. Det anmärkningsvärda var att det till stor del rörde sig om föräldrar och lag som aldrig hade mött honom tidigare.

Så, ungdomar, bygger man renommé.

Det var faktiskt allt, fortsätt verksamheten.