Det händer då och då att jag träffar folk med soldatnamn, alltså sentida ättlingar till de som genom det yngre indelningsverket fick nya namn under sent 1600-tal. Alla känner väl till historien om Gustav Rask och hans knotiga Ida. Det är ett typiskt soldatnamn, Ida alltså.

Vanligtvis fick soldaten ett adjektiv som efternamn (C, det betyder egenskap, hur något är eller ser ut – hör av dig om du inte fattar), som Rask till exempel. Det kunde lika gärna vara substantiv som Lantz eller Dolk. Det viktiga var att namnen skulle ge puts och stuns åt Kronan. Därför ser vi inte många som heter Slö, Fyllbult eller Gris i efternamn i våra dagar men däremot Kämpe, Fager, Stadig och Villig.

Det som föranleder detta inlägg är den förvirring som uppstår när till exempel en Fager framstår som lite ful. Vilket inte är subjektivt, är man ful så är man ful. Någon som heter Villig är kanske onödigt kysk. Jag kände en Vrede som var ganska konflikträdd (jag vet att du läser bloggen, what’cha gonna do?). Om systemet hade funnits kvar är jag övertygad om att vi hade sett exempelvis Viral eller Curlad.