En nationalsång.

Sentimentalitet finns med på topplistan av mina missbruk. Gåshud och fukt i ögonen är det jag jagar. Efterspelet kring 9/11 dryper naturligtvis av sådana ögonblick men nedanstående video är ett av mina favoritklipp på tuben. Det är den 12 september 2001, vaktavlösning vid Buckingham Palace. Bry er inte om titeln på klippet, det är dagen efter. Britterna sluter upp kring USA (mestadels för att de måste men ändå).

Videon i sig är naturligtvis en tearjerker och det blev inte bättre när någon på nätet kommenterade saken med orden att USA i sammanhanget alltid har varit den sprallige lillebrorsan, kaxig, storvuxen, högljudd men välmenande. Nu hade han slagit sig och behövde tröstas.

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s