Gorbatjov tillhör min barndom liksom GHB tillhör dagens unga. Han var en snäll mysfarbror som enligt jänkarna ”slutade tramsa” och gav upp slaget. Kalla kriget vanns av USA och det tack vare en propagandtriumf angående missilförsvaret, Star Wars, som skulle kunna slå ut sovjetiska långdistansrobotar i rymden (världsrymden, reds. anm). Det gick inte. Tjekan trodde dock på amerikanernas uppgifter och insåg att man aldrig skulle hinna ikapp. Det hela påmnner mig om Vänneravsnittet när Joey får Phoebe att tro att han kan hålla andan i flera minuter (han andas genom näsan). Vanligtvis var det ju Sovjet som var mästare på vilseledande uppgifter och fejkvapen, Maskirovka kallas det och jag vet inte om det ska vara stor eller liten begynnelsebokstav.

Inte Dick Cheney utan Gorbatjov.

När Gorbatjov började bli färdig med att rasera gulaghemsbygget så kände man att det kanske var dags att få lite gjort. Sovjeten, numera ryss var fri men hungrig. ”I want’ half!” som Eddie Murphy skulle ha sagt. Missnöjet bubblade och i augusti 1991 kom så Moskvakuppen. Namn som Janajev, Pavlov (inget släktskap), Jazov och Pugo flimrade förbi när nyhetsrapporteringarna trillade in. Gorbatjev sattes i husarrest, militära styrkor skickades till Litauen. Vi tar det en gång till, militära styrkor skickades till Litauen. Tre personer dödades. Det var nära fullskaligt krig. Riksfyllot Jeltsin lyckades dock få militären att överge kupplanerna och utan generalernas stöd kunde de gamla partivargarna inte fortsätta. Gorbatjev återinsattes som president.

Det var dock ett par svettiga dagar. Världens ögon var fixerade på utvecklingen i sovjetrepublikerna och även TV3 följde utvecklingen med samma professionalism och kvalitativa bevakning som kännetecknar kanalen än idag.