Jag var i Stockholm på blixtvisit, det var i tjänsten men jag hann ändå träffa bekanta planerat och oplanerat. Lundamafiosos som jag inte har träffat på flera år dök upp på gator och i restauranger. Jag tänker framförallt på Ebba och Johan som jag först träffade på Drottninggatan och senare i Östermalmshallen. Ebba är vanligtvis i Afghanistan och Johan i Norrköping. De hade shoppat som det heter, Johan är tvungen att åka till Stockholm för att hitta snygga skor i rätt storlek. Det skrattade vi lite elakt åt när vi åt lunch tillsammans på Tysta Mari. Johan skrattade med, artigt.

De var tvungna att gå men jag och mina andra vänner satt kvar. Vi analyserade vårt sätt. Det kanske inte var det mest kamratliga beteendet att skratta åt Johans skoproblem – tänk om han har komplex för sina stora fötter?

– Det var nog lite taskigt.

– Det kanske är en abnormt stor öm tå som vi klev på?

Elakheten triumferade. Övriga lunchgäster stirrade ogillande. Allt är som det ska vara.