Högljudda på Mari.

Jag var i Stockholm på blixtvisit, det var i tjänsten men jag hann ändå träffa bekanta planerat och oplanerat. Lundamafiosos som jag inte har träffat på flera år dök upp på gator och i restauranger. Jag tänker framförallt på Ebba och Johan som jag först träffade på Drottninggatan och senare i Östermalmshallen. Ebba är vanligtvis i Afghanistan och Johan i Norrköping. De hade shoppat som det heter, Johan är tvungen att åka till Stockholm för att hitta snygga skor i rätt storlek. Det skrattade vi lite elakt åt när vi åt lunch tillsammans på Tysta Mari. Johan skrattade med, artigt.

De var tvungna att gå men jag och mina andra vänner satt kvar. Vi analyserade vårt sätt. Det kanske inte var det mest kamratliga beteendet att skratta åt Johans skoproblem – tänk om han har komplex för sina stora fötter?

– Det var nog lite taskigt.

– Det kanske är en abnormt stor öm tå som vi klev på?

Elakheten triumferade. Övriga lunchgäster stirrade ogillande. Allt är som det ska vara.

Annonser

En kommentar

  1. Jenny

    Det är en människas plikt att skämta om de svagheter de man älskar har. Inte en dag passerar utan att jag kommer med något fyndigt angående min sambos katastrofalt dåliga syn.

    Det är som det ska vara.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s