Varje gång jag handlar i konfektyraffärer istället för att begagna mig av min skräddare så får jag vid betalning ofta frågan ”Är du medlem?”.

Jag brukar då mumla fram ett ”Njae-jag-vet-inte-tror-inte-det-men-jag-är-inte-intresserad-du-kan-stoppa-kvittot-i-påsen-vasötduärjagälskardig-tack-hej-då!”.

Nästa gång ska jag istället svara:

– Ja och nej. Det var under kriget och det var en förutsättning för att kunna göra sig ett namn. Jag var aldrig aktiv medlem utan det var en social nödvändighet. Mitt samvete är rent och jag har sedan länge sonat detta. Tack. Kvitto behövs inte.