– Oh Yeah, I went to visit my grandma’s sister in the late 80’s…

Så började amerikanen som vi lunchade med sin historia när vi träffades i förra veckan. Han är till hälften italienare, till hälften polsk jude och 30% amerikan. Född i USA, uppvuxen i NYC och gift med en svenska. Nu har han en rörelse i Sverige och har bott här de senaste 30 åren men han besöker släkten i New York så ofta han kan. Hans bror har en advokatbyrå i Empire State Building så de hankar sig fram så gott det går.

Hursomhelst så talade vi om New York och skillnaderna mellan crackepedemins 1980-tal och borgmästare Giulianis försök till ett Utopia. Amerikanen försökte ge en bild av hur det kunde gå till i Bronx back in the day, hans farmors syster hade bott där i hela sitt vuxna liv och hon var gift med en polis som patrullerade området i hela sitt yrkesverksamma liv. Två år efter makens pensionering dog han. Hon tog det med fattning för det var hon tvungen att göra. En av kollegorna gav henne det hagelgevär som maken hade i sin tjänstearsenal. Hon rörde det aldrig.

Ett par decennier senare så skulle vår amerikan besöka hemlandet och hade bokat in ett besök hos den gamle släktingen som nu alltså var 92 år gammal.  När han klev in i taxin skakade chauffören på huvudet.  Han blev avsläppt en bit från släktingens gata eftersom chauffören vägrade köra in i de trakterna. Chauffören var en ganska klok människa eftersom det var ett stort polisuppbåd på plats när besökaren äntligen kom fram till gammelfasterns/mostern (vad heter det?) hus. Han blev naturligtvis mycket orolig och det blev inte bättre när han blev insläppt i huset och såg en stor blodpöl framför, och ett bautahål i, släktingens dörr. Han utgick naturligtvis från det värsta men blev både glad och förvånad när han såg sin släkting i morgonrock, talandes med en polis.

Det som hade hänt var att ett crackoffer hade försökt hota sig in i lägenheten för att råna henne men hon hade inte öppnat, då hade han istället försökt bryta sig in. Gamlingen hade då friskat upp sitt minne gällande konstitutionens andra tillägg och nödvärnsrätten. Hagelgeväret hämtades och utan att darra på handen hade hon blastat snubben till Crackdom Come. Allt detta berättade amerikanen för oss med fnitter och gester. Jag tänkte mest på Rödeby och avskjutna huvuden men sa som vanligt inget. Nu till slutklämmen, han frågade naturligtvis hur det var med henne och om hon behövde vila:

– No, That was FUN!

Fun? Fun. Fan.