Matminne.
Jag äter mindre mängd mat nu än vad jag gjorde för ett år sedan. Då svullade jag ganska ordentligt. Även om träningen har blivit lidande de senaste tre veckorna så är det på det hela taget ett mer hälsosamt liv som förs.
Portionerna är mindre. Jag försöker till och med följa anvisningarna för portionsstorlekar när det gäller pasta och ris men seriöst!? Kom igen. Där blir det istället storlekar som gäller för en vuxen karl.
Anywho… Jag blir inte sådär äckelmätt längre, maten äts och när jag är färdig har jag en behaglig mättnadskänsla. Dock medför det ett litet problem. Senast ikväll och dessförinnan en kväll i förra veckan har jag varit tvungen att tänka efter om jag har ätit middag eller inte. Båda gångerna har jag vid eftertanke redan ätit. Det är lite småjobbigt, särskilt eftersom goda vänner har skrivit en sketch med en senil gammal tant som utbrister ”Har vi ätit kvällsmat eller ska vi!?” som första replik. Så smular maten.
Jo att vara småhungrig kan ju vara lite jobbigt. Att det skulle vara jobbigare än att bli överkörd av sin egen permobil vid en orientering tvivlar jag däremot på.
http://dyslesbisk.blogspot.com/2007/01/permobilorienteringsanekdoten.html
starke Arvid
GillaGilla