I bekantskapskretsen rullar lite då och då skrönor om den rysk-judiska släkten Marshmallow. Vi har helt och hållet hittat på det själva. Det uttalas som ett ryskt efternamn, ungefär som Pavlov eller Maslow. A:et i mallow ska vara kort.

Vi har back stories för mästerdirigenten Mordechai Marshmallow, kemtvättskungen Shlomo Marshmallow och atomfysikern Rut Nussbaum-Marshmallow (ingift). Det är jättefånigt. Det för dock med sig att jag reagerar instinktivt när jag hör eller läser om marshmallows, alltså skumgodiset. I en diskussion (som jag tyvärr inte var med i) utspelade sig följande:

– Jag använder värmeljus till marshmallows.

– EWWWW! Det låter ju skitäckligt?

– Va?

– Käka värmeljus… Det måste ju smaka som paraffinet på osten och den vill man ju inte äta!

– Alltså, jag äter inte värmeljusen. Jag sa ”till marshmallows”, inte som marshmallows.

– Åh, jaha! Ha ha! Det förstås…. Öh… *paus* Tror du man kan käka värmeljus? Eller?

– Nu går jag.