Under den tidiga hösten var det årsmöte i min bostadsrättsförening. Jag gick dit med två målsättningar, den första var att inte äta av smörgåstårtan och den andra var att inte bli invald i styrelsen. Jag lyckades med ett av målen.

När jag satt och mumsade på min tredje tagning av smörgåstårtan så kände jag att uppmärksamheten som hade riktats mot mig under kvällen var något torftig. Sådant irriterar mig, som ni känner till. Jag kände att jag ville bidra med något, leave a mark, behandla mötet som första dagen i ett fängelse. Visa vem du är och vad du går för.

Man började tala om energiförbrukningen i husen. Här såg jag min chans. Jag är yngst i föreningen och valde att ta approachen ”ung, miljömedveten hipster ska läxa upp gamlingarna”. Därför föreslog jag att styrelsen skulle genomföra en undersökning, om möjligt, på respektive bostadsrätt och sammanställa en lista över förbrukningen så att man skulle se hur man låg till. Tanterna och gubbarna nickade gillande, ”ta mer smörgåstårta!”  Don’t mind if I do etc.

I förrgår kom det ett e-postmeddelande från styrelsen, resultaten av min föreslagna undersökning var färdiga. Av integritetsskäl ville de inte redovisa allas resultat samlat utan man fick i sådana fall be om sitt resultat. Jag muttrade lite, ville ju krossa den skändliga och allt det där men fann mig i detta. Givetvis bad jag om mitt resultat.

 Jag låg på första plats med extreeeeeeeeeeemt god marginal till tvåan. Nu sitter jag här i mörkret och fantiserar om konspirationer om att få mig att flytta.