Nej, han sover.

Jag återvände till brottsplatsen, vilket man alltid gör. Helgen tillbringades i Båstad med underbart umgänge. Erik Häggsgård var med, en fantastisk människa. Han berättade att de hade kört förbi farbror Plommon på väg upp till Båstad. Man frågar sig kanske vem farbror Plommon är och det är inte så lätt att veta. Det är en till åren kommen gynekolog som bor i samma förening som Erik och hans fru.

Gynekologen heter egentligen Ploman och har passerat 90-strecket. Han är en skön lirare har jag förstått, jag har aldrig träffat honom men Erik visste att berätta en skröna som Ploman hade berättat för honom. Ploman bedrev sina medicinstudier i Uppsala och hade funnit sig väl tillrätta där. Han kom till staden precis innan (relativt sett) utbrottet av det andra världskriget. Spänningarna låg i luften men Ploman ägnade sig åt det som man vanligtvis förknippar med studenter. Han levde rövare utan att bry sig sådär jättemycket om vad som hände utanför murarna. 

En kväll efter krigsutbrottet 1939 så satt Ploman med på en sexa bland läkarstudenter på en studentnation i staden. Sexa är ett fancy ord för efterfest. Man drack, sjöng och drömde om en mer liberal syn på sexualitet. Helt plötsligt upptäckte man att man hade slut på konjak. Nu hade det inte varit en katastrof om man hade haft andra rusmedel men detta var alltså det enda man kunde få tag på. Kloka huvuden slogs samman, hur ordna mer konjak? Man kom fram till att det enklaste sättet vore nog att telefonera efter några buteljer men vem kunde man ringa? Timmen var ju ändå sen och vem kände man egentligen som hade konjak?

"Hitler?" föreslog någon försynt. Självklart! Hitler, stormens herre, måste ju naturligtvis ha konjak! De tog upp luren och bad telefonisten att skyndsamt koppla dem till Adolf Hitler. Detta var långt innan busringningarna var uppfunna och varje förfrågan behandlades med den professionalism och snabbhet som situationen krävde. Telefonisten kopplade dem alltså vidare till Berlin där man fick upprepa sitt ärende, "Vi vill nå Adolf Hitler!". En inte helt ovanlig önskan, de fick dock inget svar på det nummer som gick till hans kansli och därför blev de istället kopplade till Kehlsteinhaus,  det vill säga Hitlers örnnäste i Berchtesgaden.

Ett par signaler gick och en av Hitlers adjutanter svarade och när de sa att de ville prata med Hitler så undrade adjutanten naturligtvis vad saken gällde. "Har Hitler någon konjak? Vår är slut!" meddelade gossarna i Uppsala. Adjutanten tystnade, när han talade igen så lät han meddela att Hitler sov och inte fick störas och att det inte fanns någon konjak. Festen i Uppsala dog ut, man gick hem i morgondiset, utan att egentligen behöva mer konjak.

  1. F

    Hitlers all planeringskonjak gick sedermera åt under operation Weserübung och Seelöwe. När man väl tagit Frankrike så var behovet tillgodosett ytterligare en tid

    Gilla

  2. Pingback: Nej, han sover II (eller Werner vet best). « Snaskefar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s