Midsommaren 1997 firades på Öland. Vi campade. Jag överdoserade på koffeintabletter och satt vaken hela natten till söndagen och tyckte synd om mig själv. Jag kunde dock trösta mig med minnet från midsommaraftonen av det absolut roligaste jag någonsin har sett i snorväg.

En bekant, eller åtminstone en tjej som umgicks i pereferin av festsällskapet, slog följe med oss när vi skulle gå till Strand hotell. På vägen in såg hon två ridande poliser och blev till sig. Hon ville klappa och frågade poliserna om det gick för sig. De sa att det gick bra. Hon strök den ena hästen över mulen och skulle sen krama den andra. Hon hade på sig en vit skjorta och massvis av parfym. Häst nummer två reagerade genom att nysa. Vet ni hur mycket snor ett hästhuvud kan innehålla? Tjejen blev helt täckt i grönt slime och började gråta. Jag grät också, fast av skratt naturligtvis.