Ryggare kan ingen vara.

De senaste dagarna har tillbringats i framstupa sidoläge. Jag vet inte riktigt vad som har hänt men det är något vajsing med ländryggen. Jag har tagit muskeavslappnande och använt hästliniment sen måndags kväll och nu börjar det kännas lite bättre. Jag var tvungen att gå hem från jobbet i måndags, en promenad som i vanliga fall tar mig 10 minuter. Nu gick jag som en krumbent orch och det tog mig cirka 25 minuter. Det kan med visshet sägas att jag aldrig har haft så ont i ryggen som under dessa dagar.

Som alltid när jag har ont så börjar jag fundera på smärttolerans och uthärdelser. Jag blir lite orolig eftersom jag resonerar som så att det visserligen gör extremt ont nu men att det inte kommer vara den svåraste smärtan jag kommer att uppleva. Någon gång i framtiden kommer jag få ett ordentligt ryggskott som får de här dagarna att framstå som ett konfirmationsläger i skärgården. Hur kommer jag att klara det? Med bibehållen värdighet? Blir smärtan större eftersom jag aldrig har haft ont i detta område tidigare? Något sådant ja, så smular kakan.

En kommentar

  1. Gonzo

    Du har alltid varit lite av en kärring när det kommer till fysisk smärta. Jag minns våra "lår-tävlingar" då du skrek som en stucken gris. Är denna smärta som du nu åsamkat dig värre än den du upplevde då?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s