Lördagen den 23 maj 2009, centrala Lund

10.35
Jag börjar bli hungrig tänkte hon när hon gick över Stortorget. Kanske man skulle pröva att gå på en "restaurang" som ska vara så populärt nuförtiden? Fast det var inte dags ännu. Staden myllrade av människor, hon kände hur trött hon var på dem. Hon kände att det var början på en dålig dag.

11.38
Hon var tydlig med instruktionerna, den unge servitören med öppen mun kunde nog må bra av att höra hur man för sig i den övre världen, "Unge man, för mig till ert bästa bord. Jag ämnar dinera furstligt och jag knusslar inte med dricksen. Om du sköter dig så blir det en femma till dig".
 
11.40
Vad är detta!? Inga linnedukar, inget silver? Nåväl, det kanske är den nya tiden tänkte hon.

11.41.34
"Pizza!? Vad jag gör i hemmets vrå är verkligen inte er sak!"

11.41.42
"Jaha… Som en Croque monsieur ungefär… Låt gå! Jag tar den bästa".

11.48
Vad gör dessa hamnsjåare här? I ärmlösa undertröjor!?

11.51
Det var då ett fasligt kackel.

11.54
Branting, Branting, Branting – se vad du ställde till med.

11.55
"Unge man, nu är det ni som dämper er. Ingen är intresserad av att höra om hur ditt IF Blå slog Hammarfly".

11.56
Vid greve Hamiltons piptobak, ska de då aldrig vara tysta undrade hon med det tålamod som kommer av att ha korsett.  "Garcon! Kalla på ägaren!" skrek hon över serveringen. En svartmuskig typ med flyende haka kom lommande. Hon framförde sina synpunkter:
– Jag betalar inte 90 kronor för en misslyckad Croque monsieur när jag har dessa flåbusar skrikande i mitt öra. Nu är det ni som rättar till detta, annars blir det polissak.

12.03
– Precis konstapeln. Jag gjorde bara vad vilken ansvarsfull medborgare som helst skulle ha gjort, jag hysschade dem. Ägaren, som jag misstänker har åtskilligt att dölja, försökte muta mig med en rabatt på min varma macka men inget kan rädda det fiasko som detta etablissemang utgör. Jag hoppas bara att mitt agerande kan rädda andra från liknande situationer.