En arisk månad.

I februari festade jag med några av de mest rutinerade grisarna på den här sidan porrklubben Tabu. Det var en herrmiddag. På tröskeln in till festen lade jag av mig all sans och vett och plockade på mig uttryck, värderingar och attityder som jag vanligtvis inte bär med mig. Vi var cirka 50 stycken rörare och störare som umgicks under ovärdiga former. Många av deltagarna tog igen massor av griserier som vanligtvis omöljiggörs av fru och barn. På det hela taget en värdig tillställning.

Allt blev en trasa. Jag surrade ganska friskt under fördrinken och efterätten gick i typiska Snaskefarianska tecken. Jag upplyste mina bordsgrannar om det mest väsentliga saker och de lyssnade uppmärksamt. Trasan bestod i att middagen var förbetald men att vi efter desserten fick gå loss på baren. Den snälle krögaren som stod för lokalen (i en Akademisk Förening som bara för två år sedan stavade terrass med ett r på markiserna) hade ordnat så att vi kunde krita en drink eller två efter middagen under löfte att vi betalade senare – det finns nämligen begränsat med uttagsautomater i lokalens närhet. På måndagen skickade man ut en sammanställning.

Jag dricker som ni känner till. Inte mer än någon annat akademikerfyllo men kanske med en större entusiasm och koncentration. Dock tog jag det ganska lungt denna gång. Efter middagen kände jag att det var ganska nog för mig och stod därför och läppjade på en starköl som efter halva förbrukningen blev avslagen eftersom jag fortsatte att lyda mitt kall att snacka ihjäl varenda djävel i min närhet. Lokalen stängde och vi gick vidare. Efter vidaregången gick jag ännu mer vidare och hem. Jag la mig och vaknade med en svår bakfylla, alternativt en lätt förkylning. Jag fick plötsligt en svår ångest och genomled ytterligare två dagar i samma tillstånd eftersom jag fick räkningen. Jag hade druckit mest shots av alla, enligt beskedet. Min ångest utmynnade i ett heligt löfte, jag gjorde mig oanträffbar och tog en helvit månad. Allt var förbjudet och det gick lysande, jag höll mitt löfte och rönte stor uppmärksamhet och beundran i bekantskapskretsen (not, frestande fyllon the lot of them). Minnesförluster hör fjortisfyllor till och jag vägrar att räkna mig som en fjortis.

Igår kväll firade vi en av våra absolut bästa vänners födelsedag. Vi kan kalla honom Martin Lidgren. Martin blev överraskad med en form av spontanfest som vi höll i samma lokal som vi skändade under februarifesten. Han blev rörd och tacksam och kände att det var dags att säga några ord. Orden som yttrades blev dock en bekännelse. Han riktade sig mot mig och bad kanske inte direkt om ursäkt men förklarade att ångesten jag hade upplevt över att inte komma ihåg 9 stycken Fernetbeställningar var helt onödig eftersom han hade beställt i mitt namn hela kvällen.

Det finns massor av anledningar att inte vara upprörd, till exempel ger en snabb överslagsräkning att jag är skyldig honom så otroligt mycket mer än 9 fjuttiga Fernetshots. Jag skulle därutöver behöva fler vita månader med tanke på min nuvarande kroppskonstitution, dessutom sparada jag ganska bra med stålar. Dessa förbrukades dock under förra månaden. Det som kanske är mest negativt är de fester och tillställningar som jag missade under mars månad eftersom  jag inte ens vågade gå utanför dörren under kvällstid.

Ja, något sådant. Så smular kakan.

  1. Stora bocken bruse

    Hahahaha… Samvetet rensades.:-) Jag skrattade gott när Martin erkände sitt tilltag när de var här. Hoppas lättnaden var skönare än trumpenheten var stor. Saknar er alla. Kom hit snart Dag. Peas

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s