Jag har blivit uppmanad att göra en lista över tolv stycken låtar som på något sätt beskriver mig. Jag anser det naturligtvis vara en omöjlighet och hade nog istället behövt 1200 men man kan inte få allt här i världen. Klicka på respektive länk för att höra låten på den spännande videosajten Youtube som alla talar om!

Bob Dylan – Girl From The North Country. För att den alltid är med. Alltid.

Jorge Ben jr. – Take It Easy My Brother Charles. För att den gör mig glad.

Megadeth – Symphony Of Destruction. För att den för mig alltid kommer att vara inkörsporten till tyngre riff.

Brother Ali – Forest Whitiker. För att den har en så väldigt bra sampling och ett så bra budskap. Själv är bäste dräng, eller något liknande. Han sjunger om att raka huvudet tror jag.

Elton John – Mona Lisa And Mad Hatters. För att jag är så otroligt sentimental och alltid tänker på Penny Lanes självmordsförsök i Almost Famous och blir halsklumpig av minneskonserten för sjukvårdarna, poliserna och brandmännen efter WTC-attentaten. Låten börjar 4 minuter och 25 sekunder in i videon.

David Shutrick – Container. För att den påminner om P3:s nattsändingar under 90-talet och att jag smyglyssnade med min Walkman.

Gangstarr – Full Clip. För att jag hoppas att Big L vilar i frid.

Fleetwood Mac – Landslide. För att låten behandlar temat faderskärlek.

Guns N’ Roses – Mr. Brownstone. För att jag noga aktar mig för heroinets fasor.

Elvis Presley – Just Can’t Help Believing. För att jag under min tidiga tonårsperiod upptäckte att pappa hade en LP-skiva med den här låten.

Rage Against The Machine – Killing In The Name. För att jag under mitten av 90-talet sjöng med och skrek "Fuck You! I Won’t Do What You Tell Me!" till min mor milt bad mig sänka. Vilket jag alltid gjorde.

Nirvana – Lithium. För att jag spelade i ett band som mestadels lirade Nirvanacovers. Detta var vår mest avancerade låt, förutom Smells Like Teen Spirit som hade ett solo. Det solot tog Johan L hand om.

Beatles – I’ve Just Seen A Face. För att jag och Johan R spelade som trubadurer ett par somrar och vi ville komma så långt bort som möjligt från Gyllene Tider och Sweet Home Alabama. Vi spelade dock till slut Sweet Home Alabama eftersom det gav fler gig än Donovanlåtar. Dessutom kan jag inte räkna till 12.

The Five Stairsteps – Oh Child. För att allt kommer att bli bättre, lättare och ljusare.

Praised Cats – Shined on me. För att det saknas en houselåt på listan och för att vi redan har gått över antalet låtar¹. Unts, unts, unts.

Nå. Man ska skicka vidare och jag svingar hejvilt och ber Natalie, Tre Stycken, Marie, Bakslag och Pillis att föra facklan vidare.

---

¹ På facebook förklarar jag min musiksmak enligt följande:
Dubbla baskaggar, kontrapunkt, samplingar, ostämda gitarrer, amerikansk landsbygd, Trolhättannostalgi, läder, Mississippi, bratdans, crescendo, en seralj eller två, Eddie, baktakt, Folsom, Def Jam, skivrasp, kaffe med Kron, smink, festivallera, Penny Lane, CBGB, androgynitet, Gyldene Freden, Shaolin shadow boxing, Utanmyra.

Jag hade alltså gärna lagt till ett par låtar med MC5, Joni Mitchell, Wu-Tang, Public Enemy, Kiss, Peter LeMarc, Groove Armada, Basement Jaxx, Rolling Stones, Air, Lee Perry, Phoenix etc. men vi håller här.

Naturligtvis ingen Kent.