Det konstiga med det här klippet är att jag efter en minut eller så börjar irritera mig på att katten spelar så dåligt.

Förresten brukade Glenn Gould också luta sig in över pianot när han spelade. En annan ovana som Gould envisades med var att humma med i det han spelade, vilket den uppmärksamme kan höra i hans inspelningar av Goldbergvariationerna. Han är dock minst tusen gånger bättre än katten.

Uppdatering:
Vore det helgerån att säga att katten i sina bästa stunder påminner om Tomas Tranströmer? Ja. Det vore det.