I Staffanstorp?

Min vän Marcus jobbar på ett företag här i Lund som ofta har utbyte med sin japanska motsvarighet. I Japan har Marcus blivit medbjuden på Company Dinners som mest går ut på att företagets officielle lustigkurre (som faktiskt är anställd för att supa ner gäster) tog med sig sällskapet till karaoke och sake.

Nåväl, Marcus hade bjudit sina kollegor i Lund till samkväm hemma i hans lägenhet. En av kollegorna sa att de hade besök av två japaner men om han kunde ta med sig dem till Marcus så skulle han gärna komma. Marcus sa att det naturligtvis gick för sig. För japanerna var det hela mycket ovant, man skulle aldrig drömma om att bjuda med sig kollegor hem. De var också mycket förvånade över utrymmet hemma hos Marcus (och hans sambo), bland annat var de lite skeptiska till att man hade både ett köksbord och matsalsbord. När de förstod att det inte var en representationsvåning för det företag som Marcus jobbar på så frågade de misstänksamt:
– But Marcus-san, how many people are living here?
– It’s just me and my girlfriend.
– AHHHHH! Where does your wife live? 

En kommentar

  1. Louise

    Ha, roligt! 🙂

    Jag har hört att såna där lustigkurren finns (fanns?) i svenska finansbranschen också. "Wienerbrödskille" kallade min föredetta pojkvän dem.

    Gilla

    Svara
  2. Snaskefar

    Lousie, det låter ju faktiskt minst lika glamoröst som karaoke och sake! Marcus berättade att lustigkurren alltid var på topp och speedad som fasen men att ögonen var jättesorgliga. Han hade ingen familj och det var tydligen ganska så standardiserat förhållande. De håller inte så länge på posterna heller.

    Gilla

    Svara
  4. Snaskefar

    Marie, det kan jag inte uttala mig om men det Marcus menade var att det inte fanns någon gnista i dem. Det var en djäkla massa stojande men man märkte snabbt att det var en människa som inte mår bra.

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar