Med anledning av den nya filmen med Jean Claude Van Damme där han i stort sett spelar sig själv (JCVD, dramadokumentäraktion) så kom jag att tänka på en av de filmer jag hyrde flest gånger på OK-macken hemma i barndomen. Här här den sista rallarsvingsutväxlingen i en av världshistoriens bästa filmer, Bloodsport. Filmen är den enda i sitt slag. Det finns ingen annan film där man håller en hemlig kampsportstävling för världens bästa budoutövare. Förutom ett par andra filmer då förstås. Man tänker osökt på filmer som Enter The Dragon eller… Öh… Den där när som baserar sig på ett videospel som alltid fanns i min ungdoms arkadhallar. Snubben som Van Damme har en holmgång med heter Bolo Yeung, han var över 50 år gammal när Bloodsport spelades in. I övrigt kan det nämnas att han har spelat in över 120 filmer med ord i titeln som Fury, Kick, Temple, Flying, Dragon, Kung Fu, Blood, Tiger, Fist, Death/Deadly, And, Of och With i kombination.

Den uppmärksamme ser att Forest Whitaker sitter i publiken, han spelar en militärpolis som är på plats för att hämta hem filmens hjälte, Frank Dux, som har tagit bonnpermis för att delta i turneringen. Detta är det ena benet i den heliga treenighet som utgör Whitakers fantastiska karriär. Det andra benet är The Crying Game som kom bara fyra år senare. Den sista biten cementerades i och med den Oscarsbelönade insatsen i The Last King of Scotland.

Klippet är ganska långt men det är väl värt att se hela. Uppgången i början, motgången som börjar lite efter 3 minuter och slutligen triumfen som inträder efter cirka 5 minuter och 20 sekunder. Publiken är lika entusiastisk vem som än åker på spö. Ljudeffekterna är fantastiska. När Van Damme samlar sig så känner man nästan att han är tillbaka i dojon hos sin mästare. Han är vattnet i ständig förändring som Bruce Lee hade sagt.

Bloodsport baseras på de sanna händelserna i Frank W. Dux liv. Behöver jag påpeka att det är en levnadshistoria som är minst lika fantastisk som Steven Seagals? Frank Dux hävdade att han var inbjuden till denna hemliga turnering som endast hålls vart femte år, när LA Times kollade upp hans pokal så visade det sig att den var beställd i en gravyrverkstad fem mil från Dux hem i Los Angeles. Men det kanske är svårt att motbevisa Dux om tävlingen är hemlig. Tidningen Soldier of Fortunde har också kallat Dux för en bluff och hänvisade då till de bilder som cirkulerade på honom i uniform, han bar en brokig blanding medaljer som endast kunde förklaras med att han samtidigt var pilot, sjöofficer och kavallerisoldat. Dux har bland annat hävdat att han har skrivit boken som instruerar NAvy SEALS i närkamp. Dux har också stämt Jean Claude Van Damme eftersom denne inte lät honom medverka i filmen The Quest. Van Damme och Dux belv goda vänner efter belgarens genombrott, Dux hävdade att Van Damme hade lovat honom att få koreografera slagsmålsscenerna, något som han alltså inte fick göra.

Jag har sett The Quest. Hade jag varit Dux så hade jag hållt mig så långt borta som möjligt från den filmen.