Ron Perlman har aldrig varit vackrare.
Med anledning av att jag plöjer igenom Sons Of Anarchy (Sopranos, Hamlet och Easy Rider i en salig blanding) så funderade jag över hur mycket Ron Perlman egentligen har dykt upp i min TV- och filmkonsumtion.
Han är bra i Hell Boy, ful i Rosens namn men den prestation som jag bäst minns honom för är den han gjorde i TV-serien Skönheten och odjuret. TV4. Söndagseftermiddagar.
Jag vill inte vara så ytlig så att jag kallar Ron Perlman ful. Jag vill istället säga att han har en försvarlig mängd karaktär. När han sminkas till Vincent i TV-serien så tonar man ner hans karaktär ganska duktigt. Han ser faktiskt bättre ut som lejonmutant än vad han gör i vanliga fall.
Själva serien minns jag som en pekoral. Sentimentalitet och klichéer radades upp men jag var kanske inte rätt målgrupp på den tiden. Mitt klaraste minne är att det var en djäkla massa bla bla bla bla bla bla bla bla i introt. Sen gick de omkring och var otroligt civilserade i underjorden, kallade någon för Father och hade en kvasireligion.
Mitt påstående angående bla bla bla bla bla bla bla bla visade sig stämma, här är det: