Perversitet.

En sak som jag verkligen älskar är att rätta de som säger ett PM. Det heter en pro memoria, inte ett pro memoria. Följdaktligen bör det heta en PM.

Det är ett rättelse som jag sprider omkring mig som vore det smågodis på en Thailandssemester.

  1. starke Arvid

    Sorry, du har lika fel som träskor i en krogkö.

    Det heter "ett PM" därför att PM är ett initialord där basuttrycket inte är aktuellt, då är neutrum huvudregeln enligt svensk grammatik. Jämför: "Det AIK som vann allsvenskt guld" "Den allmänna idrottsklubben som…"

    Gilla

  2. Snaskefar

    Nja, promemoria tillhör de fåtal ord med dubbelt genus. Därför bör man väl välja det som passar bäst vid utskrivning av hela ordet?

    Se till exempel:

    <a href="http://www.sprakradet.se/servlet/GetDoc?metaid=1950” rel=”nofollow”>http://www.sprakradet.se/servlet/GetDoc?metaid=1950

    Anders Piltz hävdar följande angående CV och PM (hämtat från en PDF som jag tyvärr inte kan länka till):

    Det korrekta är att säga mitt CV, eftersom CV är en förkortning för curriculum vitae, levnadslopp, och curriculum är neutrum på latin. Att man numera hör min CV kan bero på inflytande från PM, förkortning för pro memoria, som, när man uttalar hela uttrycket i bestämd form, blir promemorian, alltså real-genus; det heter följaktligen fullt korrekt min PM.

    Slutligen handlar det dock om språkkänslan och vad som låter bäst, i sådana fall ska det helt klart vara ett PM. Nu var det dock fråga om att rätta folk och den perversa glädje jag finner i detta. Jag hoppas ödmjukt att få fortsätta med detta.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s