Blondinbella intervjuas – mediacoachning och hat.
I en intervju i DN säger Isabella Löwengrip det jag förväntar mig att hon ska säga. Hon och Blondinbella är inte samma person, hur hon hanterar stressen, hur hon har ett större djup än vad som framkommer på bloggen och i TV.
Allt väl än så länge. Sen kommer två ganska uppseendeväckande saker. Den första gör mig vansinnigt förälskad i henne. Den andra gör att jag ömmar för henne.
På bloggen driver hon webbutiken Bellme, och snart släpper hon egen klädkollektion. "Den ska finnas i den hippaste affären på alla medelstora orter, så att folk som vill klä sig som stockholmare kan få göra det."
[…]
Det är juni, skolavslutning och EM-match på storbildsteve i Kungsträdgården. Isabella går dit med sina kompisar, utan vakt. Och snart märker hon hur folk får upp ögonen för henne, och börjar slita och dra.
– Jag hamnade i en liten nedsänkning, alla människor var över mig och plötsligt är det en tjock… ja det spelar ju ingen roll men, en kille i 40-årsåldern som kastar en flaska mot mig. Jag känner hur den viner förbi örat och kraschar några meter bakom mig. Och folk skriker och jag märker att det kommer komma fler flaskor. Vi fick fly därifrån.
Den första kommentaren är ett praktexempel på den uppkäftighet jag älskar. Så naivt kaxigt. En omedvetenhet eller barnslighet som nästan är rörande. Det är så mycket i det uttalandet som är roligt (och det blir kanske mindre roligt om jag förklarar det). Det är nästan så att jag misstänker en mediacoachning inför lanseringen, det verkar liksom gå varvet runt från att vara korkat till att vara otroligt genomtänkt.
Den andra kommentaren är skrämmande. Vem i helvete får för sig att kasta flaskor efter en tjej bara för att hon tar plats och för att man inte kan identifiera sig med henne? Egentligen har jag inte något intresse av Blondinbella. Jag har ingen behållning av vad som står på hennes blogg eftersom jag inte är en ung tjej med utvecklat modeintresse (jag är en ung man med modeintresse) men hon stör mig inte med sin verksamhet. Vem kan känna ett sådant hat mot en person vars ända synd är att ta ett utrymme som ingen annan har tagit? Stå på dig Isabella, du har mitt moraliska stöd.