Henrik Ibsen fick en stroke 1900. Han var tvungen att överge sitt skrivande och levde i ytterligare sex år som en hjälplös invalid.

En dag bestämde sig hans sjuksyster för att försöka muntra upp honom och sade därför att det såg ut som om Ibsen var på bättringsvägen eller åtminstone bättre jämfört med gårdagen. Ibsen avbröt henne bryskt med en röst som hade förlorat allt tålamod:
– Tvärtom!

Sen dog han på fläcken