Jag anser mig vara mer än lovligt intresserad av presidentskapet i USA. Kanske inte så mycket av den politik som förs utan mer ämbetet, historian och myten.

Jag vet också när det blir för mycket. När DN kör en försiktig notis om att Tom Vilsack blir jordbruksminister i Obamas kabinett, då känner jag att det är precis lite framför det som mitt intresse slutar.

Fast det är ganska kul att snabbt ge sig in på Wikipedia, läsa på och sedan leta upp ett lämpligt offer och ge sig in i ett samtal där man styr in det hela på Vilsack. Man kan säga saker som "Det var ju egentligen så att Vilsack stöttade Clinton" samt "Det märkliga är ju att så sent som 2007 lämnade politiken för ett lukrativt jobb på den prestigefyllda firman Dorsey & Whitney. Va!? Har du inte hört talas om Dorsey & Whitney? Herregud, den förre vicepresidenten Walter Mondale jobbar ju för tusan där, hur kan du inte känna till det!?".

Så smular verksamheten.