I lördags. Cornelius och Emelie anländer till stora salen. Eftersom jag inte hade hunnit äta frukost så var de vänliga nog att köpa med sig hämtmat som jag skulle slänga i mig innan föreställningen. De kommer fram till min plats i publiken och lämnar påsen. Mannen framför mig fräser åt Cornelius som ignorerar honom. Mannen vänder sig bakåt mot mig:
– HÅLL KÄFTEN!

Jag blir ställd eftersom jag för tillfället inte säger något. Jag blir så ställd att jag inte vet vad jag ska göra förutom att försäkra mig om att det är mig han pratar med. Jag ursäktar mig och ber honom upprepa vad han sa. Han tittar nu rakt på mig, det är ingen tvekan att det är mig han menar. Han fortsätter:
– DU LÅTER SOM EN GRIS!

Nu blir jag ännu mer ställd men jag svarar att jag hellre låter som en gris än ser ut som en sådan.¹
_________________
¹ Det där kan möjligtvis vara en efterhandskonstruktion, snarare var det nog så att jag blev ännu mer ställd och inte sa ett pip utom ett skrämt "f’låtjagesådum!".