Nu har jag flyttat igen, alltså inte till en ny adress utan det har gått ett flyttlass från lantstället i Göinge med arvegods och memorabilia. Det är saker som jag behöver, vill ha och trivs med. Sen är resterande 90 % sådant som släktingar tycker att jag ska ha. Min våning ska alltså fungera som ett släktmuseum är det tänkt. Jag överdriver situationen men problemet har varit att jag är mindre sentimental när det gäller möbler, tavlor och prydnadsföremål än många av mina släktingar. Till detta läggs faktumet att jag inte har bott hemma på 11 år, då bör jag rimligtvis också ha skapat ett eget bohag. Vi får se hur det blir, just nu är det fri passage i mitt hem åtminstone.

Jag har använt flyttfirma vid de transporter som hittills har skett till min nya bostad. Jag tyckte att den förra flyttfirman var för dyr och för otrevlig. De skällde på mig för att mina flyttkartonger var för veka. Jag tål inte skäll. Jag satte därför igång stora Snaskefarapparaten inför denna transport. Jag ringde ett par flyttfirmor och hittade slutligen en firma som hade rätt pris och tonläge. Jag engagerade därför firman Flyttkungen och vi avtalade att flytten skulle börja klockan 10.00 igår.

På fredagen ringde chefen Ola (från dolt nummer) och frågade om det gick bra att tidigarelägga flytten en halvtimme och jag sa att det gick för sig. På lördagsmorgonen ringde han igen och frågade om han skulle köra över Helsingborg eller Hässleholm. Vi redde ut det och jag var på plats vid 09.15 vid sommarstugan. Klockan blev 09.45 och jag tyckte att det var lite konstigt att de var sena när de hade bett om att få komma tidigare. 10.15 hade jag tack vare mina fantastiska slutledningsförmågor (Eniro och Mossisen) lyckats luska fram Olas nummer. Jag ringer honom och han är irriterad på mig, jag har tydligen gett fel adress. Han rabblade adressen jag hade gett honom och jag sa att det stämmer men att ingen är där utom jag. Han säger att flyttkillarna har ringt mig flera gånger, min mobildisplay är tom. Han ber att få ringa upp. Han ringer tillbaka och säger att det blev något fel på GPS:en men att grabbarna nu är på väg. 15 minuter senare ringer det från ett okänt nummer. Det är killarna i bilen som har kört fel igen, jag ger mig ut för att leta reda på dem och vi lyckas till slut mötas vid bykyrkan. Det visar sig att de hade blivit hänvisade till ett samhälle tre mil bort.  Klockan är nu 11.00.

Själva lastandet går bra och min faster dyker upp för att bjuda på smörgåsar. Eftersom de unga killarna är från Sydamerika har vi på min fasters initiativ en rolig diskussion om Bolivia och om den uppfriskande uppkäftighet som uppvisas av Chavez i Venezuela. Eftersom jag betalar timpenningen så tittar jag nervöst på klockan, jag stressar igenom lite och vi kan avsluta ilastningen och bege oss mot Lund. Några mattor som jag definitivt inte vill ha åkte med men that’s the price you pay for fame. Väl i Lund möttes vi av goda vänner som hjälpte till att lasta ur. Det klarade vi av under en timme och nu var det dags att göra upp. Jag börjar rabbla mina uppgifter och visar legitimation. Killarna tittar oförstående på mig, de är inte vana vid att jobba med faktura verkar det som. De har skrivit ett kvitto som det står mitt namn på och så summan. Inget mer, inget mer än mitt namn och den summan jag ska betala. Jag invänder och säger att jag vill betala en faktura och att jag dessutom inte tänker betala någon timersättning för den tid de utforskade Skånes snapphanebygder. De ger med sig och säger att Ola får lösa det med mig.

20 minuter efter att de har åkt ringer min telefon med väldigt konfliktsökande signaler. Jag svarar och på tråden har jag Ola, han är inte glad. Verkligen inte. Han tror att jag försöker blåsa honom. Han säger att vi har avtalat om kontant betalning och att jag ska betala om tio minuter. Jag blir helt ställd. För det första har vi inte avtalat något om betalningen (annat än att det ska ske naturligtvis). För det andra är Ola direkt otrevlig och höjer rösten om att han inte har tid att åka omkring och jaga in skulder. Jag försöker invända att i den civiliserade delen av världen så kan man faktiskt förvänta sig en faktura för genomfört servicearbete. Han lyssnar inte, "Stålarna ska betalas idag".

Problemet var att jag är synnerligen solvent men pinsamt olikvid. Ett telefonsamtal till min bästa rovkapitalistkompis löste dock situationen. Olas hejdukar fick sina pengar och jag fick kvittot.  Jag fick mer än så förresten, killarna sa att de hade sagt till Ola att jag inte verkar vara av den sorten som blåser folk. Svaret de hade fått var att det är den värsta sorten.
Lärdomar:
1. Använd aldrig Flyttkungarna när ni ska flytta.
2. Ett kvitto är en papperslapp med ditt namn och en summa.
3. Lita inte enbart till GPS.
4. Snaskefar är en hustler.
5. Omge dig alltid med likvida människor.
6. Använd ALDRIG Flyttkungarna.