Vi som växte upp i ett gudfruktigt hem skulle aldrig drömma om att ta från det undre lagret av Aladdinasken. Det fick vänta helt enkelt. Men man visste att det fanns där under, kvar på toppen låg körsbär i likör, likörtryffel, ägglikör och i bästa fall romrussin. Som en hånfull triumf, som kackerlackor efter atomvintern. Jag har länge funderat över om någon på Marabou (eller Kraft Foods som det nog heter) har tänkt över det här ordentligt, att de har kommit fram till att det ska vara så här. Det ska vara en massa äckliga bitar och folk ska lida. Ungefär samtidigt som internet började tala om sig kom så Paradis, som Aladdin fast utan de mer uppenbart äckligare bitarna. Fast det är inte poängen.

Poängen är att TV4 har tablåläggare som har undervisats i produkthanteringens hantverk av snubbarna och snubborna på Marabou. Dessutom har de också totalt missuppfattat det där med målgrupp. TV4 sänder CBS 60 Minutes och det är jättebra. Det som inte är lika bra är att det sänds natten till måndagen i varje vecka, oftast med starttid långt efter 02.00. Där ligger  jag i halvdvala och tittar på det som måste räknas som ett av de absolut mest inflytelserika programmen i TV-historien. Det de tar upp är viktigt, det är relevant. Det kanske inte är helt opartiskt men det har en enorm genomslagskraft. 60 Minutes har inte ändrat form under de senaste 40 åren – det måste säga något om programmet. Dessutom är 60 Minutes ett element i en riktigt bra förolämpning, han är så dum så att det tar honom två timmar att titta på 60 Minutes.

Likaså kör TV4 filmer på okristliga tider, många av dem förtjänar inte en bättre timeslot men jag kan fortfarande inte förstå varför man valde att sända den Oscarsbelönade dokumentärfilmen The Fog Of War om Robert McNamara mitt i natten. Starttiden var runt 03.30. Här fick man en unik inblick i tankebanorna hos en av de män som levde mitt i ansvaret under atomskuggan. Som Kennedys försvarsminister under Grisbukten och Kubakrisen har kanske en av de mest intressanta minnesbankerna som står till förfogande. Det tyckte alltså TV4 var lämpligt att sända när endast rumlare (undertecknad inkluderad) och skörlevnadsmänniskor är uppe. Folk som med stor sannolikhet inte bryr sig. Folk som ringer in till Ordjakten och inte klarar av SM RGÅSTÅ TA. Nu funderar jag bara hur det ska gå ihop med det understa lagret av Aladdinasken. Är dessa program någon annans likörpraliner? Något som man absolut inte (hur mycket någon vuxen än ljuger för en) kan räkna som godis? Är resterande tablåtid mina överblivna praliner, något som måste uthärdas för att komma till TV:s motsvarighet till trofénougat?
 
Asch, jag tror att jag skrev det här bara för att få använda vitsen om 60 minutes. Så smular kakan. Men det är lite skumt det där med Fyran och deras programläggning.