Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag körde i centrala Lund, jag var på gott humör och fantiserade om allt roligt som skulle sägas i samband med den filmkväll som låg framför mig.

Plötsligt avbryts mitt småfnissande av en inre röst som säger något i stil med:
– Var nöjd för helvete. Detta var valen du gjorde och det är inget som går att ändra på. Var nöjd. Du kan inte ändra på något och det är som det är. Du är där du ska vara.

Jag blev helt ställd. Jag vet inte om det var någon försvarsmekanism som talade till mig eller om jag av omedvetet missnöje hade börjat analysera mig själv och min situation. Inget stämmer dock. Jag blir aldrig nöjd, jag trivs med var jag är men jag kommer aldrig att bli nöjd. Jag vill veta, se och göra mer. Och det verkar som om vi kommer bli två om den saken.