Inom tryckerinäringen använder man ibland en platta med förutbestämt innehåll, en så kallad kliché, när man trycker stora volymer. Man använder samma kliché om och om igen och det är inte svårt att förstå hur ordets betydelse har fått en egen nisch i språket. Särskilt när det måste användas så ofta eftersom man till mans är lite lat. Jag gör det hela tiden, du också. Det förväntas av oss att vi ska dansa 1-2-3, 1-2-3 i den sociala dansen. I samband med nyligen avklarade företag och det faktum att jag såg Renée Nyberg möta Zlatan på TV3 så funderade jag över de klichéer jag mest svårt för. Den första dök upp i intervjuprogrammet. De andra kan jag inte sätta i något direkt sammanhang men jag är övertygad om att ni också känner igen dem

I ett land där fotbollen är religion. Ja, ja. Vi vet. De är inte kloka de där romarna som Obelix alltid brukade säga.

Men ingen åker den här vägen längre och X:s jordbruk tillhör de sista i sitt slag. I valfri SVT-dokumentär om glesbygd och någon trygg, vis bonde som fortfarande använder hästar.

Mamma och pappa har alltid stöttat henne, skjutsat till träningar och tävlingar. Tro fan det, ingen åttaåring bör köra bil.

Man måste vara lite tokig för att hålla på med sådant här. Ja, det är du.