Besöket i föräldrahemmet avslutades med att jag i förmiddags temporärt övertar min fars bil. Kalla mig bortskämd men jag har aldrig behövt tanka den när jag har lånat den tidigare, nu var det dags. Ett mandomsprov.

Jag körde till närmsta Statoilmack och hoppade ur. För det första kan jag meddela att de måste ha byggt Statoilmacken på Norra vägen i Kalmar på ett spegelvänt sätt. Tanklocket hamnade på fel sida så jag var tvungen att backa och vända rätt. När jag sedan hade fått styr på skutan skulle jag tanka och då får jag inte upp locket (som pojken sa).

Jag har gått igenom detta hela vägen från Kalmar till Lund, skalat bort de värsta överdrifterna och jag kommer fram till samma resultat varje gång. Jag stod i över tio minuter och försökte öppna tanklocket. Jag var ganska livlig och rörlig, sprang fram och tillbaka, rotade efter instruktionsboken, ringde mina föräldrar etc. Till slut hittade jag rätt regel (den hade gömt sig under mattan). Vad jag då upptäcker när jag går mot pumpen är att det har dykt upp en polisbil bakom mig som blockerar den väg jag körde in på. Jag har nu nått den ålder då man snarare känner lättnad än oro över att se poliser så jag tänker att där jobbar mina skattepengar bra. Det tänker jag ända fram till dess att jag vänder mig om för att kolla hur många liter som har flutit. Då upptäcker jag polisbil nummer två som blockerar min flyktväg i bilens färdriktning. De står kvar där fram till dess att jag med demonstrativa kliv går mot butiken med sedlarna i handen. Då åker de.

När jag sedan står inne i butiken och säger att jag ska betala för tankningen på pump 3 så svarar kassörskan:
– Jo, vi såg dig.

Märkligt.