Ibland blir jag störd över min publiceringstakt, ett inlägg om dagen kan inte alltid bli bra. Särskilt om man har viktigare saker att tänka på men på något sätt har bloggen blivit väldigt viktig för mig. Nåväl, ibland sitter jag och stirrar på skärmen och det verkar då som om jag har glömt bort alla triumfer och pinsamheter jag har varit med om. Det finns inga händelser i omvärlden som kräver mina klarsynta kommentarer (fast det var i och för sig en kille i Lund som sköt sin grannes papegoja, man kan bara föreställa sig vad som sades dem emellan, "nu kaxar du inte längre fågeldjävel!").

Ibland sitter man som sagt och stirrar och det enda man kan komma på att skriva är en katastrofalt dålig ordvits.
– Hur gick förlossningen?
– Det var lite mycket folk och konstig stämning, man kan säga att det blev lite krystat.

Ni ser ju själva, det är inte lämpligt. Så därför låter vi bli.