Ljushuvud.

Vi hade en väldigt bra gemenskap och sammanhållning i vår kull när vi skrev in oss på juristprogrammet. Jag hittade snabbt vänner för livet, bland dem den hårda kärna som skulle komma att utgöra The G-Street Boys. En löst sammansatt huligangruppering som bestod av de som bodde på Grönegatan i ett kollektiv samt "friends and relations" såsom tvillingarna, Taxi-Kalle, Patraskler och så vidare. Totalt ointressant för de som inte känner oss. Vi ägnade oss åt riktigt tunga grejer som att se på film, plugga och i enstaka fall berusa oss med mer eller mindre lagliga substanser. Alltid med vattenkammat hår.

image436

En sak som utvecklades ganska snabbt i bekantskapen var de irriterande hyssen. Ingen var oskyldig. Wow, tänker ni nu. Wow, de utförde practical jokes på varandra! Vad nyskapande och spännande, det är ni ensamma om att göra i kompisgäng världen över! Eller hur, det är inte det som historien handlar om utan om vådan med namn och luciafirande.

Det kunde handla om saker som inte var så avancerade som att ringa till folk klockan halv fyra på natten och bedyra att just den man ringde till var ens bäste vän eller mer raffinerade saker som att sätta ut annonser om uthyrning av varandras lägenhter. En gång ringde Magnus narkotikatipset på 112 för att tipsa om mig – en rimlig åtgärd eftersom jag hade anmält hans och de andras intresse om att gå med i Sverigedemokraterna. August ville slänga in en flaska punsch hos syndikalistföreningen men det röstades ner.

Det mest sofistikerade sprattet som spelades var dock på min bekostnad. Mitt egentliga förnamn är ganska ovanligt. Jag identifierar mig inte med något annat än Dag men i alla officiella sammanhang så står det Dagmawi. Magnus visste detta, han visste också att det inte är solklart vilket kön man tillhör om man heter så. Åtminstone inte för en utomstående. Han visste det mycket väl när han anmälde mig som kandidat till Lunds Lucia.

En novemberkväll ringde det i telefonen i kollektivet, Dr. Drajja svarade. Jag hörde honom säga:
– Jag ska hämta honom.
En kort paus uppstod. Doktorn upprepade:
– HONOM!
Han ropade på mig och jag tog luren. Mannen i andra änden av luren uppgav sitt ärende, han ringde på uppdrag av Sydsvenska Dagbladets luciakommitté och sökte Dagmawi för att hon skulle komma på intervju. Han var dock irriterad och konfunderad eftersom jag inte är en tjej. På min trygga småländska förklarade jag att det inte var jag som drev med honom utan att vi både hade fallit offer för ett skämt. Jag tillade att jag nog visste vem som låg bakom. Jag bad om ursäkt för besväret och lovade att inget mer skulle hända. Han var dock inte nöjd, tydligt irriterad skrek han:
– Men det förstår du väl att du inte får tävla om du är man!?
– Ja, jag förstår det men som sagt; det är en kompis som driver med oss båda. Jag vill inte bli Lunds lucia.
– Mm…

Ett par veckor senare så stod det i Sydsvenskan att intresset för Lunds lucia var rekordstort, 250 anmälda varav en är en man. Det stämmer inte eftersom jag gjorde det väldigt klart att jag inte var intresserad, jag avstod dock från att begära rättelse. Det var allt, fortsätt verksamheten.

  1. Tobias Lindström

    ”En gång ringde Magnus narkotikatipset på 112 för att tipsa om mig – en rimlig åtgärd eftersom jag hade anmält hans och de andras intresse om att gå med i Sverigedemokraterna.”Vad är det för fel på att gå med i Sverigedemokraterna?

    Gilla

  2. Pingback: Umgänge med måtta. « Snaskefar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s