Gå, man.

I jämförelsens namn måste ändå Sony få några pluspoäng, inte av sentimentala skäl utan för att min Walkman faktiskt hade MEGABASS 2 X BASS EXPANSION CIRCUIT. Dessutom hade den en anti-rollingmekanism som säkert räddade mig från många jobbiga situationer.

image426

iPoden i all ära, visst är det bekvämt att kunna föra med sig 8 gigabyte musik, men den saknar den där omställaren som Walkmanen har. Man kunde välja mellan FM/Stereo (normalläget) eller Mono CrO2/Metal. Jag fattar fortfarande inte vad det är men jag betalade nog extra för det.

Dessutom har min Walkman en hållare på baksidan så att man enkelt kunde fästa den i bältet eller i fickan på sina stentvättade jeans med läderdetaljer. På bilden ser man tydligt att det är en fläck på Walkmanen, det är en fläck från tidigt 1990-tal. Säkert Festis. Eller konjak, mor skickade alltid med en karaff med Hors d’âge av utvalt märke på skolutflykterna.

Annons

  1. temporarily

    Jag hade en röd. Den var det ultimata sällskapet under alla bilresor i baksätet med min horribla syster. Allt handlade om att inte ha något tyst uppehåll mellan låtarna när man spelade in från radion!

    Gilla

  2. Linda

    Jag använde min freestyle (tihi), märke Panasonic, för någon månad sedan. Köpte den i början av 2000-talet och det är en liten nätt historia. Min pod ligger oanvändbar efter ett sjaskigt batteribyte. Jag älskar min lilla freestyle (tihi igen), och min kärlek till den kommer sig av min kärlek till kassettband. Jag kommer aldrig att inhandla en musikanläggning utan kassettdäck. Ett perfekt blandband, den lite sämre ljudkvalitén, mödan att spela in, byta sida…. Ah, nostalgi!

    Gilla

  3. Linda

    Jag använde min freestyle (tihi), märke Panasonic, för någon månad sedan. Köpte den i början av 2000-talet och det är en liten nätt historia. Min pod ligger oanvändbar efter ett sjaskigt batteribyte. Jag älskar min lilla freestyle (tihi igen), och min kärlek till den kommer sig av min kärlek till kassettband. Jag kommer aldrig att inhandla en musikanläggning utan kassettdäck. Ett perfekt blandband, den lite sämre ljudkvalitén, mödan att spela in, byta sida…. Ah, nostalgi!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s