När jag var liten så tråkade min far ut mig genom att berätta om kungar, freder, slagfält och så vidare när vi åkte bil. Låt oss säga att DDR-uppväxten inte riktigt bjöd på DVD i bilen. Ni kanske tycker att det verkar bortskämt att säga att jag blev uttråkad men vilken femåring vill höra talas om vilken kung som avlade en massa oäktingar i Skåne eller vilken kung som gillade att svarva?

Därför fantiserade jag om varningsskyltarna. Konsekvensanalysen var mig ganska främmande men jag önskade att varningarna skulle vara chanser. Att det fanns en chans att bilen skulle slira, att vi kanske skulle åka över kanten på färjeläget (något som nu är en av mina största fobier) eller krocka med en älg. Naturligtvis skulle vi inte drabbas av någon större olycka men det skulle sätta färg på tillvaron.

Det har gått över nu.