Min hobby är att prata som mitt favorithatobjekt i B-skräckfilmer. Snubben eller snubban som vet att något är farligt, att det spökar någonstans eller att det är årsdagen för någon massaker men som inte har vett nog att klämma ur sig det i god tid utan berättar det först när en eller två personer har fått sätta livet till. Ni vet säkert vilken karaktär jag menar. När sällskapet precis har hämtat sig från chocken över att deras cheerleader har dött så säger de saker i stil med "det var detta jag var rädd för, ni förstår – det här huset har en lustig historia…". Kunde du inte ha klämt ur dig det lite tidigare?

– Jag kommer strax, ska bara tömma torktumlaren.
Jag svarar:
– Skynda dig, och du?
– Ja?
– Var försiktig…

Eller så kan man sitta ute och grilla i sommarkvällen och viska:
– Det skymmer, det är nog bäst…. det är nog bäst om vi går in nu.